Infernax – Recension

Infernax – Recension

Infernax är ett infernaliskt kul litet actionäventyr som tar Simon’s Quest-formeln och gör ett bra spel av det.

Jag ville så gärna ha Simon’s Quest. Jag hade spelat Castlevania och älskade stämningen i det, alla monster och faktumet att man använde en piska som vapen. Piskor är coola, det hade jag lärt mig av världens bästa äventyrshjälte, Indiana Jones. Det var ett grymt spel, men Simon’s Quest lovade så mycket mer. Ett friare äventyr som gestaltar en större värld än i originalet. Mer rollspel, mindre linjärt plattformshoppande. Det kändes nytt och spännande på den tiden.

Men när jag väl skrapat ihop så att jag hade råd att köpa det begagnat så lät besvikelsen inte vänta på sig. Visst var det enerverande med det sega meddelandet varje gång det blev dag eller natt, men det hade jag lätt kunnat stå ut med. Spelets problem låg snarare i hur ogenomtänkt bandesignen var, hur usla pusslen var, och förstås att actiondelen inte alls hade samma energi eller precision. Istället fick man traggla sig igenom långa, tomma fästningar fulla av osynliga falluckor så att man fick gå och kasta flaskor på golvet som ett satans spån.

Kort sagt – Simon’s Quest hade så mycket potential, men det var ett väldigt svagt spel. Det enda riktigt minnesvärda med det är dels den grymma musiken och dels exakt hur dumma vissa av ”pusslen” är. Jag pinade mig igenom spelet, men det var sorgligt att behöva erkänna att jag aldrig hade roligt med det. För en liten pojke som väldigt sällan hade råd att köpa spel var det inte kul. Inte kul alls.

Läs också: Årets spel 2021

I korthet

Vad är det?

Ett pixligt actionäventyr i samma anda som Simon’s Quest.

Utvecklare

Berzerk Studio

Utgivare

The Arcade Crew

Webb

infernax.com

Cirkapris

200:-

PEGI

16

Testas på

Nintendo Switch

Kolla även in

Alwa’s Legacy

Det är fult att peka.

Infernax ger Simon pisk

Just därför känns Infernax som en sådan revansch. Det känns som spelet jag så förtvivlat hoppades att Simon’s Quest skulle vara när jag var barn. Det är inte perfekt, för all del, men det är kul, charmigt och väldigt älskvärt i all sin blodiga pixlighet. I grund och botten har det exakt samma upplägg som Simon’s Quest. Du är en hjälte som pratar med bybor, slår ihjäl monster, plattformshoppar över dödligt vatten (så klart kan man inte simma) och får nya föremål som hjälper en ta sig till nya områden.

Men den här gången är det roligare än att bara få en kristall och gå och ducka vid en bergvägg. Istället lär man sig nya magier och förmågor som gör att man kan komma vidare, på typiskt metroidvania-manér. Det är förvisso standard numera, men att införliva detta i det här NES-doftande äventyret är väldigt lyckat. Det känns piggt, trots att det egentligen inte gör mycket nytt.

I Infernax piskar man inte fiender. Istället krossar man dem med en morgonstjärna. Större fiender blir inte sällan blodiga små högar, och huvudpersonen får pixliga små blodfläckar på sig i takt med att du ger allsköns monster smörj. Det är härligt groteskt, särskilt som även fiendedesignen ofta är tämligen makaber.

Genom spelets gång får du också ta olika beslut. Du kan till exempel välja att visa nåd eller eller avrätta folk. En besatt stackare kan du antingen försöka rädda, eller helt sonika slå ihjäl. Beroende på hur du beter dig i spelet och, tror jag, hur lång tid du tar på dig, så får du ett av flera olika slut. Eftersom spelet är ganska kort så är det värt några genomspelningar för att testa lika olika val och se vad man kan få för slut. Spelet är inte heller särskilt svårt, så det går ganska fort att springa igenom det när man väl vet vad man ska göra och vart man måste gå.

Just bristen på utmaning är nog spelets största brist. Och då eftersöker jag verkligen inte något hårslitande svårt, som det bra men djupt frustrerande Cyber Shadow. Men bossarna hade gärna fått bjuda på lite mer motstånd och banorna hade kunnat haft lite fler kluriga partier eller pussel. Det är inget stort problem, men om det är något jag saknar i Infernax så är det en liten gnutta mer NES-bett i svårighetsgraden. Inte mycket mer, men lite.

I övrigt är dock Infernax annars en av årets hittills trevligaste överraskningar, tillsammans med spel som Strange Horticulture och Who’s Lila? Det har dessutom både riktigt sköna pixlar och kanske ännu skönare bitpop-musik. Det måste man ju bara uppskatta. Infernax piskar skiten ur stackars Simon.

Läs också: Dying Light 2

Medeltidens Idol-jury var hård.
Infernax – Recension Reviewed by on .
4.2

Review Overview

84%
84%

Infernax är spelet Simon’s Quest borde ha varit. Ett charmerande blodigt pixeläventyr med många olika slut.

About The Author

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Related posts