Far Cry 6 – Recension

Far Cry 6 – Recension

Blodiga relationer mellan far och son och vanvettiga punk-tuppar formar en typiskt märklig mix i actionfyllda Far Cry 6.

Det första som slår mig när jag börjar spela Far Cry 6 är att det har gått fem minuter utan att jag vill strypa någon av karaktärerna på skärmen. Jag vill minnas det som att jag hatade i princip alla som öppnade käften i femman, men det kanske är en lätt överdrift. I längden gick dock de överdrivna karaktärerna och deras utdragna (och aldrig någonsin roliga) monologer mig gravt på nerverna. I sexan har Ubisoft tonat ner det hela, och faktiskt knåpat ihop en bitvis ganska engagerande historia om en vidrig tyrann och hans son. Ja, och om dig och din punk-tupp, förstås.

Nu är ju manuset inte det viktigaste i ett Far Cry-spel. De har alltid varit ganska fåniga (förutom tvåan, som hade en klart bistrare ton), och pendlat mellan det störiga och det underhållande. Femman var dock riktigt roligt att spela, tack vare en kaosfylld värld full av bisarra små ögonblick där arga djur och rädda människor möttes. När du var ute på en skogspromenad kunde du helt plötsligt bli anfallen av både arga fåglar och ett fiendeplan.

Bara att gå över vägen kunde resultera i en vanvettig eldstrid som slutade med störtade flygplan och exploderade, brinnande bilar överallt. Det var ytligt, men kul, vilket är vad jag vill ha av ett Far Cry. I alla fall så länge jag hann skruva ner volymen så fort någon av karaktärerna började orera. Jag spelade igenom femman två gånger, och som jag hatade dem under min andra runda. Det var väldigt befriande att man kunde skjuta skiten ur dem (även om de aldrig dog). Jag ägnade nog sammanlagt flera timmar åt att skjuta mina enerverande bundsförvanter i Far Cry 5.

Läs också: Hur bra håller Diablo 2 numera? Läs vår recension.

I korthet

Vad är det?

Mer open world-action av typiskt Ubisoft-snitt, nu med en arg punk-tupp.

Utvecklare

Ubisoft

Utgivare

Ubisoft

Webb

ubisoft.com/en-gb/game/far-cry/far-cry-6

Cirkapris

500kr

PEGI

18 år

Testas på

Ryzen 5800X

RTX 3070

16 GB RAM

(även till: Xbox/Playstation)

Kolla även in

Rage 2

Bara en dåre skulle tacka nej till en revolver som använder hagelbrakarpatroner.

Lagom kontrollerat kaos

Denna sjätte upplaga i huvudserien (ej räknat sidospåren Primal och New Dawn) tonar dock som sagt ner galenskaperna lite, främst vad gäller manuset men även den öppna världen känns lite mindre kaotisk – på gott och ont. Naturligtvis finns här fortfarande gott om kaos och galna inslag, inte minst de nya djurkompanjonerna som pendlar från en glupskt krokodil till en gullig hund utan bakben och en vanvettig punkartupp som hatar exakt allt och alla (och kanske framför allt krukor, av någon anledning).

Men det är lite färre av de här absurda scenerna där djur kunde löpa amok i en fiendebas, till exempel. Det blir fler, större och mer kaotiska strider med tiden, dock, i takt med att den förtryckande regimen snabbare svarar på dina eskapader och skickar ut elitsoldater och attackhelikoptrar för att stoppa dig och dina rebellvänner.

Det är också gott om fåniga sidouppdrag, inte minst de som innefattar de ovan nämnda djurkompanjonerna. Tuppen Chicharrón, till exempel, låser du upp genom en serie absurda uppdrag där du ska hjälpa fjäderfät att vandalisera regeringens egendom och döda ett ganska enormt antal soldater. Det upprepas hela tiden hur mycket Chicharrón uppskattar blodbad. Det är onekligen väldigt underhållande.

Men den övergripande historien är mycket mer nedtonad jämfört med eskapaderna som överdrivna skurken i fyran och den enerverande hipstersektledaren i femman bjöd på. Det är faktiskt en förvånansvärt mörk berättelse om en iskall tyrann (en utmärkt Giancarlo Esposito) som pressar sin son till att bli ett monster. Det gör ju förstås att tonträffen blir lite skum, när du ena stunden skrattar åt en tokig fågel, för att i nästa ställas inför folkmord, tortyr och andra brutaliteter, som skildras just som de vidriga övergrepp de är. Far Cry 6 skyggar inte för att bli mörkt ibland, vilket är effektivt. Men kanske borde de ha anpassat resten av spelet lite mer till den tonen.

Hemmasnickrade mordverktyg

Den kanske bästa nyheten i Far Cry 6 är de hemmasnickrade vapnen och verktygen. De kommer både i form av rena mordverktyg, som spikpistoler, armborst, ett vapen som skjuter cd-skivor och det bästa av allihop – en kombination av en fet sköld och en revolver som avfyrar hagel. Den har jag använt konstant sedan jag låste upp den.

Förutom vapnen finns nu även ett slags ryggsäckar med olika funktioner. Du hänger dem på ryggen, och så kan du till exempel avfyra EMP-pulser, raketer eller bli superstark en stund. Den bästa av dessa är nog den som låter dig dels sväva lite (den räddar dig effektivt från fallskada i tillfällen då du inte hinner fälla ut fallskärmen), och dels även tända eld på alla fiender runt dig. Mycket effektiv och kul att leka med.

För nog är Far Cry 6 ett rätt kul spel. Men det är också väldigt bekant. En överlag mörkare ton och lite nya vapen och leksaker kan inte riktigt ändra på det. Det gör också en del märkliga ändringar som är svårare att förstå.

Det förrädiska lugnet för stormen.

Skrot-Nisse revisited

Jag är inte jätteförtjust i det fokus på crafting och samlande av skrot som New Dawn ägnade sig åt, men den biten fortsätter i FC6. Den här gången finns nämligen ingen klassisk karaktärsprogression. Det gör egentligen inte så mycket, då jag inte behöver rollspelsinslag i vartenda open world-actionspel. Men de ersätter detta med ett betydligt rörigare och jobbigare system som bygger på samlande.

För att låsa upp specifika färdigheter måste du nämligen dra på dig rätt plagg. Ett par skor kan göra dig snabbare, medan en gasmask kan göra dig immun mot den giftiga röda gasen som finns överallt i öriket (och som är grundbulten i regimens ekonomi). Det är lite frustrerande, för det innebär att du inte kan klä dig som du vill. Istället blir det att man hittar en uppsättning kläder som ger de färdigheter man vill åt, och sedan håller man sig till dem, annat än möjligen när man hittar uppgraderingar av dem.

Samma sak gäller i viss utsträckning för vapnen. Det finns en stor uppsättning vapen, men de flesta inom samma kategori är ganska likvärdiga, med små ökningar av stats ibland. Då är det bara att byta ut det motsvarande vapnet du använder nu, och flytta över alla moddar du har craftat till den nya varianten. De där hemmasnickrade specialvapnen är för all del roliga att leka med ett tag, men eftersom många av dem är så pass ineffektiva jämfört med ett vanligt gevär med ljuddämpare, eller ett ordentligt maskingevär med explosiv ammunition, så använder jag dem sällan i mer intensiva strider. Då är det lätt att falla tillbaka på det som funkar bäst. Det är lite synd, för det gör att mångfalden i mordverktygen inte riktigt utnyttjas fullt ut. Specialvapnen är påfallande ofta för långsamma att använda, helt enkelt. Kortare omladdningsanimationer skulle göra mycket för en del av vapnen, och göra att jag skulle använda dem mycket oftare.

Underhållande upprepning

Far Cry 6 målar upp en ofta underskön, tropisk lekplats (även om vissa texturer är märkligt suddiga och lågupplösta, även med HD-texturer installerade och allt uppskruvat till ultra), och det är som sagt fortfarande kul att sprida kaos i Ubisofts tjusiga, öppna världar.

Men jag har ju gjort detta några gånger nu, och Far Cry 6 tar inga definitiva kliv framåt. Det tar några pyttesteg framåt, men också några bakåt – och några i sidled med det mer engagerande men tonmässigt svajiga manuset. Spelet är dessutom påfallande enkelt. De enda gångerna jag dör är när spelet gör något konstigt och jag inte ens fattar vad jag dör av – spelet är lite oslipat på sina håll. Jag fattar inte heller hur Ubisoft kan ha struntat i att fixa co-op-lösningen. Co-op funkar nämligen precis som i femman. Med andra ord är det skitkul att spela med en kompis, men det dras ner lite av att bara den ena får uppdragen avklarade. Så om båda vill spela igenom kampanjen måste man växla ibland och spela om uppdrag så att båda får progress i kampanjen. Det är riktigt slappt att Ubisoft inte har fixat detta.

Om du bara ställer in förväntningarna på rätt nivå så kommer du dock att ha kul med Far Cry 6. Förmodligen inte lika kul som med föregångarna, då det börjar kännas mer än lovligt bekant vid det här laget, men ändock kul. Och i dessa regnvåta, höstruskiga tider tar jag fan allt kul jag kan få. Särskilt när det är kul på en solig, vacker paradisö, tillsammans med en älskvärt mordisk punk-tupp.

Läs också: Jakten på de försvunna spelen – Aliens


Hur gör djur?

De (mestadels) nya djurkompanjonerna är ett trevligt inslag, även om de tyvärr inte är särskilt effektiva. De går mest och dör hela tiden. Men de är så söta att jag kan förlåta dem för det, och har alltid med mig en av dem ändå. Här är mina tre favoriter.

  • Guapo – Den första kompanjonen du får är en krokodil, som av oklar anledning har kläder på sig. Den är svårt charmig, även om jag väl hade hoppats att den skulle vara lite mer av en mordmaskin än den faktiskt är. Men hur många spel låter mig klappa en krokodil?
  • Chicharrón – Min absoluta favorit är den här ilskna fågeln med en väldigt problematisk attityd. Att se honom kasta sig på fiender och picka ihjäl dem med näbben är fenomenalt underhållande. Plus att han är stilig som få med sina grälla färger och punkattiraljer.
  • Chorizo – Den här lilla hunden saknar bakben, och tar sig fram medelst en liten kärra. Byrackan är så gravt gullig att fiender blir helt hypnotiserade av den lille kraken, så att du kan smyga upp och hacka dem i småbitar med din machete. Smygande är inte lika viktigt eller effektivt i Far Cry 6, men när du smyger är Chorizo ändå lite användbar. Och som sagt svårt supersöt.
Far Cry 6 – Recension Reviewed by on .
3.75

Utslag

75%
75%

I stort mer av samma Far Cry som alltid, om än med både några trevliga tillägg och frustrerande brister.

About The Author

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Related posts