Diablo 2: Resurrected – Recension

Diablo 2: Resurrected – Recension

Diablo 2: Resurrected lär göra alla nostalgiker nöjda, men det sträcker inte ut några händer till potentiella nya spelare.

När jag hörde att Blizzard höll på med en nyversion av Diablo 2 blev jag väldigt hoppfull. Jag älskar ju den gamla klassikern, men den har utan tvekan åldrats betänkligt med åren. Inte så att spelet har slutat vara kul, men nog hade det mått bra av en och annan uppdatering och ändring här och där för att göra spelet smidigare och mer modernt.

Diablo 2: Resurrected är inte något av detta. Det är en nästintill slaviskt trogen nyversion av originalet. På gott och ont, får sägas, men nog var det en besvikelse när jag insåg att jag återigen skulle bli tvungen att tampas med det helt onödiga uthållighetssystemet, till exempel.

Innan hardcore-fansen bränner mig på bål så får jag också direkt flika in att den grafiska uppdateringen är helt fenomenal. Blizzard har gett Diablo 2 en ny kostym som nästan helt fläckfritt bevarar originalets underbara atmosfär. Audiovisuellt är Resurrected extremt tillfredsställande och fingertoppskänsligt rätt. Det verkligen osar Diablo 2 om spelet, på ett sätt som är svårt att inte älska. Dessutom kan du när som helst växla tillbaka till originalgrafiken för att jämföra, vilket är både underhållande och läckert, då man kan se exakt hur mycket jobb som har lagts ner på att uppdatera grafiken.

Läs också: Psychonauts 2 – var det värt väntan?

I korthet

Vad är det?

En väldigt trogen nyversion av en av arpg-genrens mest älskade klassiker.

Utvecklare

Blizzard

Utgivare

Blizzard

Webb

Diablo2.blizzard.com

Cirkapris

400kr

PEGI

16

Testas på

Ryzen 5800X

RTX 3070

16 GB RAM

Kolla även in

Grim Dawn

Min Necromancer har en liten fest, men bara odöda är inbjudna.

Slaviskt troget

Ni får ursäkta om den här recensionen kommer att låta gnällig. Men det är ju så att alla redan vet att Diablo 2 är en klassiker. Jag behöver inte förklara hur tät atmosfären är, hur tillfredsställande ljudeffekterna är, eller hur smaskigt det känns att bara hacka sig igenom alla dessa horder av monster som är korkade nog att stå i ens väg. För att inte tala om hur trevligt det är att spela igenom spelet i co-op med en kompis. Alla som har spelat originalet vet detta. Det är en klassiker av en anledning, och i mångt och mycket är det fortfarande ett kul spel. Ska man däremot kritisera en klassiker så måste kritiken förklaras ordentligt.

Men med åren riskerar även det skönaste av konstverk att få sprickor, och när man restaurerar det kan det vara bra att täta dem. De sticker nämligen ut ganska mycket, förmodligen mer så för de som inte har den nostalgiska koppling till Diablo 2 som många av oss har. Just därför har jag så svårt att förstå att Blizzard har valt att göra en så slaviskt trogen nyversion, där i princip bara det audiovisuella har uppgraderats (dock med ett fenomenalt resultat). Spelmekaniken är i stort sett oförändrad. Jag hade åtminstone velat haft valmöjligheten att välja till lite fler moderna inslag och tweaks som hade fått spelet att kännas mindre åbäkigt och spelarfientligt. Diablo-serien har trots allt aldrig varit en hardcore-serie för folk som älskar komplicerade, djupa rollspel. Seriens styrka ligger i hur direkta och actionfyllda de är, och allt som står i vägen för en smidig och snabbt arpg-upplevelse blir ett problem. Således blir det svårt att förstå valet att inte erbjuda valmöjligheten att jämna ut en del av de ojämna kanter som tidens tand har givit Diablo 2. För gamla fans av spelet som bara vill ha en ursäkt att spela igenom det en gång till, med en ny, läcker grafisk kostym, så är det perfekt. För oss andra är Resurrected en liten besvikelse.

Hjältar med dåligt flås

Jag gillade inte systemet med en uthållighetsmätare ens när det begav sig. Att Blizzard har valt att behålla det rakt av är för mig snudd på bisarrt. Det är ett inslag som inte tillför grundmekaniken ett endaste smack. Du använder inte uthålligheten till att hoppa undan fiendeattacker eller så. Det enda det gör är att hindra dig att springa så länge som du skulle vilja, utan att släpa med dig uthållighetsdrycker. Det var poänglöst då och det är ännu mer poänglöst nu. Det finns en anledning till att inga moderna actionrollspel använder den här mekaniken, trots allt.

Att det är relativt lätt att kringgå just genom att ta med sig drycker och ganska bättra på sin stamina genom lite bonusföremål, gör ju det hela än mer meningslöst. Det är bara ett störningsmoment som tar upp en del av ditt redan patetiskt minimala inventory.

Just ja, den biten har vi ju också. Det här är en smaksak, förstås, men jag är inget fan av att man i Diablo 2: Resurrected måste zappa tillbaka med portaler till staden hela tiden, för att man inte kan bära ett jäkla smack. Särskilt inte om du rustar dig med lite bonusföremål för att till exempel kunna springa lite längre eller få lite mer hälsa. Det är ett mindre klagomål, men ändå ett problem. Återigen finns det en anledning till att du tillåts släpa på lite mer i moderna actionrollspel.

Ett större problem är dock att Diablo 2: Resurrected känns lite mossigt även när det kommer till att faktiskt hacka och banka på monster och att bygga sin karaktär. Det är fortfarande väldigt tillfredsställande hack n’ slash-mekanik, jag påstår inget annat här. Men pathfindingen är sisådär, både för din karaktär och för de kompanjoner och underhuggare du kan ha med dig. De fastnar ofta i hörn och ballar ur. Jag har spelat mest som paladin, druid och necromancer. Och den senares skeletthorder beter sig ofta som ett gäng yra höns när AI:n inte vet riktigt vad den ska göra av sig. Det ser komiskt ut.

Den största besvikelsen vad gäller just actionbiten är dock att ingenting har gjorts för att göra bossarna mer dynamiska eller spännande. De är mest stora köttklumpar som slår hårt och tål hur mycket som helst. Men några direkta mönster eller olika faser har de inte riktigt. De bara står där och vevar, medan du kutar omkring och halsar hälso- och manadrycker för att försöka leva längre än bossen. De ser fortfarande fräsiga ut, men det räcker inte lika långt idag som det en gång gjorde.

Vissa saker ändras aldrig, som att Diablo 2 är roligast med en vän.

Bygg en djävulsk hjälte

Mitt kanske största problem vad gäller mekaniken handlar om faktumet att du inte kan göra om dina karaktär oftare. Du får en gratis respec tidigt i spelet, och om du råkar använda den för tidigt, som jag gjorde med min numera värdelösa paladin, så får du snällt vänta tills du antingen klarat spelet och bytt till en ny svårighetsgrad, eller genom att farma ett särskilt föremål i slutet av spelet – båda metoderna är bökiga och onödigt begränsande, och gör det omöjligt att experimentera sig fram till roliga builds. Så jävla roligt är det inte att behöva gå in och kolla buildguider för att man inte vill att den karaktär man lagt ner x antal timmar på ska bli värdelös i en smärre evighet innan spelet låter en fixa till ens misstag.

Karaktärssystemet i sig är ganska bra, även om det sedan länge har blivit överskuggat av det mycket mer komplexa Grim Dawn, som dessutom låter dig experimentera mycket mer fritt så att du kan komma fram till builds och spelstilar som passar just dig. Men om vi hade fått leka mer med våra builds och ändra och peta i dem oftare så hade systemet absolut känts klart roligare. Det finns gott om synergier och finesser att leka med. Jag önskar bara att spelet lät mig faktiskt experimentera med det i fred.

En viss begränsning, som att man måste betala för att respecca, eller något i den stilen, kan jag köpa. Men att ge enda respec känns närmast retsamt.

Min sista stora invändning handlar om hur man använder sina förmågor. Vi kan fortfarande bara aktivera attacker och andra förmågor med höger och vänster musknapp. Således kan vi mappa olika förmågor till F1-F8, och växla mellan dem där. Men det blir fortfarande fler knapptryckningar än om man kan mappa förmågorna direkt till 1-10 istället. Det här är en av de mest föråldrade aspekterna av Diablo 2, och det hade verkligen varit trevligt med möjligheten att kunna välja ett mer modernt system. Om det nu hade gjort spelet för enkelt så säger det ju tyvärr mer om systemet än något annat. Svårighetsgraden ska trots allt inte komma av bökiga kontroller, utan från förmågan att bygga en stark karaktär och sedan spela den på bästa möjliga sätt.

Man vänjer sig ju vid det här gamla systemet igen, efter ett tag. Men faktum kvarstår att det onekligen är klumpigare än mer samtida konkurrenter, något som ju Blizzard som sagt hade kunnat passa på att hyfsa till i en nyversion.

Att kritisera en klassiker

Mitt betyg är egentligen helt oväsentligt i sammanhanget. Hur bedömer man ens en klassiker av det här måttet? Jag minns när en kritiker våndades i en recension av Nirvanas Unplugged-skiva, som gavs ut efter Kurt Cobains död. Recensenten gillade inte skivan så mycket, och hela recensionen blev som ett slags försvarstal med funderingar kring hur man ens kritiserar en ikon, särskilt en död ikon.

Det är inte lika dramatiskt eller känsligt att kritisera en nyversion av ett gammalt Blizzard-spel, för all del. Hur som helst så resonerar jag som så att detta faktiskt är en nyversion av spelet, och då bedömer jag det som ett nytt spel. Och som ett nytt actionrollspel känns det fattigt i en del avseenden, sett till var genren är idag. Diablo 2 är alltjämt en charmig klassiker, men samtidigt är det förbisprunget på ett antal sätt vid det här laget. Med lite fler möjligheter och moderniseringar så hade det här kunnat vara betydligt bättre även för nya spelare som inte har någon nostalgisk koppling till originalet. Det är lite svårt att se varför man inte skulle välja Grim Dawn eller Path of Exile istället för detta, annat än för att få en nostalgisk kick av atmosfären och att se alla klassiska fiender och platser i ny grafisk skrud. För spelmässigt är inte Diablo 2: Resurrected det bästa valet idag. Det hade kunnat vara ett mer direkt, rättframt och lättspelat alternativ till ovan nämnda, mer komplexa konkurrenter, men eftersom det vägrar göra några quality of life-uppdateringar eller ge spelarna möjlighet att välja bort föråldrade inslag så hamnar det på efterkälken spelmässigt.

För oss som spelade Diablo 2 när det begav sig och vill ha en dos klassisk hack n’ slashande så är det dock ändå fortfarande kul. För mig är det ändå en besvikelse att Blizzard inte har passat på att uppdatera spelet mer. Åtminstone gett oss möjligheten att välja till (eller bort) inslag som gör spelet mer modernt. Originalet finns ju redan, trots allt. Exakt samma sak igen, om än med en väldigt läcker grafisk uppgradering, känns som lite bortkastad potential.

Du som dock mest vill ha just det – Diablo 2 fast snyggare – kan ju ignorera nedanstående betyg. För dig gäller betyget 666, istället. För oss andra är det något lägre.

Läs också: Förhandstitt på Path of Exile 2


Diablo 2 förr och nu

Den grafiska uppgraderingen i Diablo 2: Resurrected är riktigt läcker. Kolla in de här jämförande bilderna.


Alternativ till Diablo 2: Resurrected

Tre andra moderna klassiker till actionrollspel för dig som vill hacka och hugga dig igenom horder av fiender men av en eller annan anledning inte vill spela Blizzards klassiker.

  • Grim Dawn – I princip en uppdaterad version av Diablo 2, och en bättre uppgraderad version än Blizzards egen. Det börjar också bli till åren nu, men karaktärssystemet är fantastiskt och spelet är fortfarande ett av de allra bästa i genren.
  • Path of Exile – Tvåan är ju på väg nu, men originalet är alltjämt löjligt populärt. Och det är lätt att förstå, då det är både väldigt bra och väldigt gratis. Jag har lite svårt för det något röriga karaktärsbygget, men komplext är det sannerligen.
  • Torchlight 2 – Det har hunnit bli gammalt nu, men det är alltjämt en charmerande och lagom lång liten pärla. Trean var något av en besvikelse, men kan ändå vara värd en titt för den som är svältfödd på genren.
Diablo 2: Resurrected – Recension Reviewed by on .
3.7

Utslag

74%
74%

Diablo 2 är en klassiker, men nyversionen hade mått bra av en del uppgraderingar för att hålla jämna steg med moderna konkurrenter.

About The Author

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Related posts