Age of Empires IV – Recension

Age of Empires IV – Recension

Age of Empires IV tar oss tillbaka till gamla tiders slagfält, från en enklare och svunnen tid då rts-genrens fana svajade högre än den hör idag.

Det finns något väldigt behagligt med att ligga i soffan och slötitta på dokumentärer (ofta med superbrittiska berättarröster) om gamla kungar, slagfält och politiskt rävspel mellan olika maktfaktorer i Europa och världen. Samtidigt finns det något smått olustigt i hur lätt det är att ignorera allt lidande som döljer sig bakom de svepande berättelserna om krig och maktspel på hög nivå. Att alla de där stupade soldaterna faktiskt var människor som du och jag, som dog för att någon arrogant kungaspoling ville ha mer mark.

Allra mest absurt är det att se vilken total brist på syskonkärlek som frodas mellan alla de där gamla kungabarnen. De drar sig sällan för att kriga med varandra för att sno till sig makten, allt medan folket som kommer i kläm är de som får lida för att ett gäng bortskämda psykopater anser sig ha rätt till makt.

Med det sagt så är det alltjämt fascinerande med alla de här medeltidseskapaderna. Det är inte bara intressant i passiv dokumentärform, utan även i interaktiv spelform. Redan de gamla grekerna… Ursäkta, jag menar redan de gamla Age of Empires-spelen visste det. Det är också en serie, som likt Total War, oftast har ramat in sina slagfält med historiska fakta och detaljer. Även om Age of Empires slagfält aldrig har varit av det realistiska slaget så har inramningen alltid byggt på gedigna återgivningar av historiska händelser, där kampanjerna ofta består av att vi får spela en serie slag som var delar i ett större skeende. Och på den fronten har inte mycket ändrats i Age of Empires IV.

Läs också: Far Cry 6 – Hur sexigt är det? Läs vår recension.

I korthet

Vad är det?

Den fjärde delen i den klassiska rts-serien, med fokus på medeltida slag och historia.

Utvecklare

Relic Entertainment/World’s Edge

Utgivare

Xbox Game Studios

Webb

ageofempires.com/games/age-of-empires-iv/

Cirkapris

600kr

PEGI

12 år

Testas på

Ryzen 5800X

RTX 3070

16 GB RAM

Kolla även in

Northgard

Vuxna män gör vuxna saker tillsammans.

Att berätta om historia

Det är främst i presentationen som Age of Empires IV tar några ordentliga kliv framåt gentemot sina föregångare. Och då menar jag inte att spelet är jättesnyggt eller så, för det är verkligen inte. Grafiken är funktionell och trevlig att titta på, men knappast särskilt läcker eller uppseendeväckande med dagens mått mätt. Den gör jobbet, dock, och spelet flyter fint. Den som hade hoppats på next gen-grafik med avancerade ljuseffekter och galet detaljerade texturer kan dock ta och dämpa sina förväntningar med ett antal kilo.

Däremot är kampanjstrukturen inramad med dokumentärklipp som förklarar vad som försiggår. Menyerna är fortfarande lite småtrista, men jämfört med de äldre spelens asfula gränssnitt och snustorra beskrivande texter så är detta en fröjd att titta och lyssna, på. Särskilt det allra första Age of Empires var ju ganska fult även för sin tid, i alla fall estetiskt. Jag hade så svårt för hur spelet presenterades att jag inte kunde komma in i serien förrän i det oerhört mycket bättre Age of Empires 2 av den anledningen. Just därför är jag glad att de har lagt lite krut på att piffa upp presentationen ytterligare i fyran. Det gör det definitivt lättare att hänga med i vad som händer och få en överblick över de historiska händelserna man deltar i. Även under uppdragens gång så kommer berättarrösten från dokumentärklippen med små instick om hur det går, vad som händer och hur olika historiska personer reagerar och varför. Hur historiskt korrekt allting är har jag svårt att bedöma, dock. Det får ni fråga en historiker om.

En nygammal era

En lyckad inramning är lite som en trupp spjutsoldater – det är en bra början, men det vinner inga fältslag. För det krävs att även de tyngre bitarna levererar – alltså det spelmässiga. Lyckligtvis är Age of Empires IV lyckat även vad gäller den biten – beroende lite på vad du är ute efter.

Det kan vara lite för gammaldags för vissa moderna spelare, medan jag misstänker att vissa av hardcorefansen kan komma att tycka att det är för lättviktigt. För mig träffar det dock en trivsam, mestadels gyllene medelväg, där utvecklarna har varit trogna originalet men samtidigt sett till att få det att kännas smidigt och lättspelat här och nu. Inte så att Age of Empires 2 är särskilt svårspelat, men den där ovan nämnda inramningen ger lite mer struktur till kampanjen, till exempel. För den som inte vill vara för styrd så finns ju, precis som vanligt, möjligheten att spela enskilda skirmish-matcher mot antingen mänskligt motstånd eller mot AI-kontrollerade fraktioner. Där kan du också välja hur mycket resurser du vill starta med, vilken era du vill börja i och så vidare, för att få till en match som passar det du är sugen på för tillfället. Om du inte har lust att forska fram de olika erorna så kan du börja direkt i den fjärde eran och ha tillgång till allt från början, till exempel.

Slott är ståtliga och så, men det måste vara ett elände att dammsuga alla dessa skrymslen.

Saxa en normand

Första kampanjen fokuserar på normandernas erövring av England. De övriga tre kampanjerna  fokuserar på hundraåriga kriget, mongolernas framfart och Rysslands födelse. Normandkampanjen kan i princip ses som en tutorial-kampanj för nya spelare, som presenterar spelkoncept i en ganska behaglig takt. Hur man anordnar bakhåll, belägringar (både anfall och försvar), enhetstyper och allt annat du behöver kunna för att bli en mästerlig medeltida härförare. Men även veteraner borde kunna få ut något av kampanjen om de skruvar upp svårighetsgraden några snäpp och stänger av alla tutorial-meddelanden.

De övriga tre kampanjerna är lite friare i upplägget, då de inte behöver lära spelaren någonting. Men ofta har de ganska specifika mål för att följa de historiska skeendena någorlunda och för att det inte bara ska bli en serie löst sammanfogade skirmish-strider. Ofta finns även bonusmål som kan underlätta för dig om du lyckas uppnå dem. Ofta handlar det om att strypa fiendens tillförsel av resurser eller förstärkningar på olika sätt.

Det finns för närvarande åtta nationer att välja mellan i skirmish-läget, från Kina till Östromerska riket, med olika unika enheter och utseenden. Var försiktig med att skapa en skirmish-match mot AI:n med kartan upplåst. AI-motståndarna börjar i regel med bättre förutsättningar och fler trupper än dig, så om de vet var du är så är det enkelt för dem att strutta över och ta kål på dig innan du ens hunnit bygga baracker.

Spelet har ju inte alls samma uppsjö av enheter och valmöjligheter som om du spelar Age of Empires 2: Definitive Edition, men så har det spelet fått uppdateringar och expansioner under tämligen lång tid vid det här laget, så sent som i just Definitive Edition-utgåvan, som lade till flera nya kampanjer och nationer.

Jag skulle dock tro att en del gamla fanns kan komma att känna att Age of Empires IV är lite snävt i utbud och fokus. Beroende på hur populärt spelet blir så kan dock det framtida stödet för moddar bädda för gott om användarskapat innehåll, utöver de oundvikliga expansionerna (så länge spelet säljer okej, i alla fall).

Behagliga krig

Personligen är det oftast kampanjerna som lockar mig mest. Jag tycker att realtidsstrategi är stressigt nog som det är mot AI-motståndare, nämligen, så att möta mänskligt motstånd kan kännas mer jobbigt än kul om jag inte är på helt rätt humör. AI:n är åtminstone ofta dum nog att kasta sina soldater mot samma välbevakade mur om och om igen, så att jag inte behöver få panik vid exakt vartenda anfall. Med det sagt så är skirmish, både mot AI och mänskligt motstånd, nog ändå det som många spelare kommer att återvända till Age of Empires IV för, och även om jag tycker att det är kul så är jag inte helt säker på att det som finns i nuläget kommer att räcka för att hålla liv i multiplayer i längden. Det kan nog som sagt krävas både moddar (moddstödet ska dyka upp nästa år) och officiella expansioner för att hålla kvar spelarna och förhindra att de går vidare till något annat som glimrar, eller för den delen tillbaka till Age of Empires 2 eller någon annan omåttligt populär rts-klassiker från den eran. För mig prickar Age of Empires IV som sagt ganska så rätt, med sina trivsamma old school-strategi. Huruvida spelet är perfekt balanserat i det här läget är svårt att svara på innan multiplayerbataljerna har kommit igång, men jag har kul med det i både kampanjerna och i enskilda skirmish-matcher. Det är verkligen ingen revolution, men det känns förvånansvärt kul med lite superklassiska, snudd på bakåtsträvande rts-slag just nu. Kanske just för att det får mig att glömma verklighetens elände och tragik, både nutida och historisk sådan – ironiskt nog trots att spelet handlar om just död, elände och krig. Det må förvandla de historiska slagen till ganska så tillrättalagda historier som, trots alla stupade, sargade soldater på skärmen, känns väldigt lättsmälta. Men just här och nu är jag helt okej med det, för det var precis vad jag hoppades få ut av Age of Empires IV.

Läs också: Sable – är det lika bra som det är vackert?


Elementärt dokumentärt

Kampanjen ramas in av lagom torra dokumentärklipp som förklarar bakgrunden till stridigheterna, vad som ledde fram till kriget och sedan även utgången av det. Det rör sig genom århundradena och hoppar mellan olika skeenden, men det är pedagogiskt upplagt och lätt att hänga med i. Mellan uppdragen låser du även upp andra klipp som kan handla om allt från hur man tillverkade färg på medeltiden, till hur jakt med falk gick till.


Mytomspunnen strategi

Age of Empires i all ära, men min favorit av Age-spelen har alltid varit Age of Mythology. De olika hjälteenheterna och de stora monstren gav variation och kändes fräscht för sin tid. Numera har vi ju sett det här konceptet i allsköns strategispel, men Age of Mythology var ganska tidigt med att göra den här grejen riktigt bra.

Spelet kändes som en frisk fläkt för oss som kanske också vill ha något mer än historiskt korrekta slagfält (inte för att AoE-serien är så realistisk rent spelmässigt, men inramningen är lite torrt historielektionsmässig), och istället föredrar mytologins flärdfulla värld. Det finns förstås plats för båda, vilket är varför ett Age of Mythology 2 nog inte hade varit en så dum idé. Den som vill ha mer inte fullt så realistisk Age of Empires-strategi kan även kolla in Star Wars: Galactic Battlegrounds, som dock inte är alls lika bra som Age of Mythology.

Age of Empires IV – Recension Reviewed by on .
4

Utslag

80%
80%

Ett rts av den gamla skolan som inte bjuder på några större nyheter, men som är lättspelat, smidigt och klassiskt kul.

About The Author

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Related posts