Humankind – Recension

Humankind – Recension

Experimentera med historien i den kulturmärkta och utmärkta Civ-utmanaren Humankind.

Jag har nog aldrig hatat någon så mycket som den förhatlige ledaren för Brasilien. Och då menar jag inte i verkligheten nu, även om jag knappast är något fan av Bolsonaro. Nej, jag menar i Humankinds kulturella smältdegel till strategiuniversum, där mitt stackars högteknologiska Japan kämpade förgäves för att ta ikapp brassarnas många stordåd.

Ändå avfyrades inte en enda pil, inte en enda gevärskula, mellan våra nationer. Det var ett kulturkrig, och ett en strid om råvaror. Plus då gott om sarkasmer i alla våra många, misslyckade diplomatiska möten.

Humankind är ett 4X-strategispel i samma anda som Civilization, men istället för en typisk kamp om världsherravälde så ägnar de olika nationerna sig åt en lång kukmätartävling genom årtusendena. Militärt världsherravälde kan förvisso vara ett mål, om du bestämmer dig för det.

Men det kan lika gärna vara att bygga flest överdådiga underverk, tjäna mest pengar eller vara ett diplomatiskt geni som försöker åka snålskjuts på alla dina allierade. Och det är inte alls säkert att du faktiskt vinner bara för att du äger mest mark och har erövrat de majoriteten av de andra civilisationerna.

Läs också: The Legend of Zelda: Skyward Sword – når spelet de stora höjderna?

I korthet

Vad är det?

Ett strategispel i Civ-anda som fokuserar mycket på kulturer.

Utvecklare

Amplitude

Utgivare

Sega

Webb

Humankind.game

Cirkapris

500:-

PEGI

12 år

Testas på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Old World

En skaplig samling underverk här.

Brassa på

I Amplitudes ambitiösa strategispel så är det nämligen bedrifter som räknas, vilka i sin tur ger stjärnor och poäng. Den som har skrapat ihop flest poäng när spelet är slut vinner. Spelet slutar till exempel när du når en viss omgång (300 omgångar på normal hastighet), om du är ensam kvar efter att ha erövrat alla andra, eller om någon betat av hela forskningsträdet. Så även om du erövrar en kulturellt framstående granne, så är det inte säkert att du hinner överträffa dennes bedrifter innan spelet är slut. Det enda som räknas är vem som gjort störst avtryck genom historien, inte vem som råkar vara starkast ju när spelet är slut.

Det här gör det också roligare att spela även om det går dåligt. Få saker är så frustrerande som att kämpa i motvind i Civilization. Det kan ofta kännas kört relativt tidigt. I Humankind finns ändå hyfsat stor chans att ändå få en okej placering och göra bra ifrån sig även om någon annan råkar vara bättre. Det är nästan som om man tävlar mer mot sig själv och sina egna mål mer än motståndarna. Till en viss gräns.

För det var ju det där med brassarna. De erövrade tidigt hela sin kontinent, och kunde därefter håva in enormt många stjärnor och poäng genom att bli snuskigt rika och militärt starka. Jag började väldigt starkt, men till skillnad från brassarna (som under historiens gång var allt från kelter till spanjorer) så tappade jag fart när jag inledde ett utdraget krig med en granne. Eftersom mitt fokus inte alls låg på det militära, så spädde det mest ut mina resurser. Om jag hade hållit fast vid att bli mitt första mål att vara en forskningsgigant, så hade jag nog vunnit. Mot slutet närmade jag mig trots allt, när jag återgick till mitt huvudspår, men försprånget för de otroligt fientliga brassarna var för stort. Vi tävlade om att få tag på de få oljetillgångarna som fanns i världen, men de hann hela tiden före. De var också de enda som lyckades lägga beslag på plutonium, och kunde hota mig med sina kärnvapen, de svinen. Jag hade ju gjort exakt samma sak om jag kunnat, men det hör inte hit.

Mångkulturell strategi

Det finns ett 60-tal kulturer att välja mellan, fördelade på ett antal olika epoker. Du börjar som en vandrande nomadstam, men snart har du din första stad och får välja din första kultur. Alla har sina fördelar, med bonusar, specialförmågor, samt unika byggnader och enheter. Således kan du välja att bygga en extremt specialiserad civilisation genom årtusenden, och försöka att alltid välja till exempel kulturer som fokuserar på vetenskap, eller på militär styrka. Det här gör att det kan vara extremt tufft att rå på en nation som fokuserat på det militära, men det går. Om du till exempel har forskat fram bättre enheter så utjämnas slagfältet snabbt till din fördel, till exempel.

Sättet du väljer kulturer är helt upp till dig. Du kan välja för att skapa en specialiserad ”kultur-build”, eller för att täppa till svagheter och göra en mer allt-i-allo-kultur som är hyfsad på det mesta men inte bäst på något. Eller så kan du försöka skapa kulturella utvecklingar som känns intressanta av olika anledningar.

Till exempel så finns ju goter och nordbor med som tidiga kulturer, medan Sverige är en av de tio kulturerna som går att välja på när du väl når den sista epoken. Svenskarna är vetenskapsfokuserade, och det är faktiskt med dem som slutkultur som jag har lyckats allra bäst. Mina japaner fick se sig besegrade, men svenskarna blev den främsta kulturen i historien i den genomspelningen. Helt rimligt, förstås.

Det är kul att försöka skapa en sorts halv-logisk utveckling från primitiva vikingafigurer till moderna svenskar. Enda problemet med det är att både nordborna och svenskarna har fartyg som specialenheter, och sjöslagen är snudd på meningslösa i Humankind. I alla fall i de genomspelningar jag har gjort. Motståndarna bryr sig sällan om att försöka äga haven, så då behöver inte du heller göra det.

Du kan skapa en egen avatar, som andra spelare sedan kan möta.

Nästan bäst

Nu har jag förvisso jag inte spelat så mycket med militärt herravälde som mål, då striderna är den svagaste biten av spelet överlag. När det vankas strid zoomar spelet in och skapar ett taktiskt, turordningsbaserat slagfält. I början är det väldigt simpelt, och handlar mest om att försöka inta och hålla kullar för att få defensiva fördelar. Men med tiden blir det större belägringar av städer, med artilleri av olika slag. Det blir med andra ord mer intressant med tiden, men det är fortfarande ett något stelbent system som inte når samma intressanta höjder som resten av spelet. Det är inte kasst, men det känns som om det hade mått bra av att vidareutvecklas lite mer. Du kan dock välja att skippa de turordningsbaserade striderna och låta datorn avgöra slagen åt dig. Räkna dock med att du då riskerar att förlora fler enheter än om du spelar striderna själv.

För övrigt så kan man också skapa sig en egen avatar, som fungerar som ditt alter ego genom spelet. Du får även välja olika beteenden för din avatar, så att andra spelare sedan ska kunna använda din avatar som AI-motståndare i sitt spel, om de vill. Det är en småfyndig liten communityfunktion. Lova dock att vara snälla mot min avatar om ni stöter på honom i det vilda. Han är en känslig typ.

Det är synd att striderna inte är mer än funktionella, men det är uppenbart att utvecklarna har varit mer intresserad av just kulturaspekten av spelet. Och det gör mig inget, för det är där spelet skiljer sig som mest från konkurrenterna. Humankind har definitivt den där ”bara en omgång till”-känslan som gör Civilization-serien så sjukt beroendeframkallande. Men trots att likheterna är många, så tillför Amplitude definitivt något till genren.

Det finns en gedigen grund här, som jag hoppas kan leda till framtida expansioner eller uppföljare som tar konceptet ännu längre. För även om jag har roligt med spelet, så känns det ändå som att det saknas den där lilla extra udden för att ta spelet upp på de allra, allra högsta nivåerna. Men precis som i spelet så handlar inte allt om att vinna, eller att vara störst och bäst. Ibland räcker det långt att man har väldigt kul med sin udda lilla skapelse till nation, även om det inte leder till världsherravälde i slutet.

Läs också: Death’s Door – vi recenserar ett soulslike om en kråka


Tre andra spel som blandar strategi och narrativa inslag på ett utmärkt sätt.

  • Old World – Det här förbisedda strategispelet lämnade early access för inte så längesedan, och har många likheter med Humankind. Skapa en dynasti av regenter genom åren på ett sätt som blandar Crusader Kings och Civilization.
  • Crusader Kings III – Och apropå det, så är ju Crusader Kings III omöjligt att inte ha med på en sådan här lista. Spelet är proppfullt med intressanta små berättelser, utöver alla som du skapar själv genom att bara spela spelet. Redan en modern klassiker.
  • Xcom 2 – Egentligen kan vilket Xcom som helst platsa här, men själva premissen ger Xcom 2 en liten udd. Jorden är erövrad och lever under rymdvarelsernas förtryck. Intrigen i spelet är linjär, men i takt med att du skapar band till dina bästa soldater skapar du själv små fantastiska berättelser – med både storartade triumfer och svidande nederlag.

Bubblare: Wildermyth – Det är ju ett rollspel, och kvalar inte in på listan av den anledningen. Men sättet det blandar taktiska strider med fantastiskt karaktärsbygge och narrativ gör att jag måste nämna det här ändå.

Humankind – Recension Reviewed by on .
4.2

Utslag

84%
84%

En intressant variant av ett bekant koncept, och ett riktigt kul strategispel i sin egen rätt.

About The Author

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Related posts