Terminator: Future Shock – Jakten på de försvunna spelen, del 5

Terminator: Future Shock – Jakten på de försvunna spelen, del 5

Vi är tillbaka, med det förvånansvärt bortglömda Terminator: Future Shock.

Arnold Schwarzenegger visste nog inte hur rätt han hade när han för första gången yttrade den där berömda repliken. För nog har han kommit tillbaka, alltid. Dels i ett antal filmuppföljare, men också i spelform. Just Arnold är kanske inte med i så många av de här spelen, mördarrobotarna T-800 (den modell Arnold spelar i filmerna) är det definitivt.

Precis som med filmerna så har spelutbudet varit hiskeligt ojämnt. Bara James Cameron-filmerna (alltså de första två) är bra. Och endast ett fåtal av alla Terminator-spel är något att hänga i granen. Två av de mer lyckade försöken att återskapa filmerna i interaktiv form stod Bethesda för.

Bethesda gjorde ett antal Terminator-spel, som idag är mer eller mindre bortglömda. Först ut var The Terminator, 1991, baserat på första filmen. Spelet har en intressant idé, där du kan välja att spela som antingen Kyle Reese och försöka försvara Sarah Connor, eller så kan du spela som mördarroboten och försöka döda henne och Reese. Det var väldigt ambitiöst för sin tid, men också svårspelat, med tröga kontroller och ett smått obskyrt gränssnitt. Det var dock klart bättre än de urvattnade actionspelen Bethesda följde upp med – The Terminator 2029 från 1992 och The Terminator: Rampage från 1993. Att ingen minns de spelen idag beror på att ingen brydde sig om dem ens då. De var helt enkelt rätt kassa och trista i största allmänhet. Inte lika bedrövliga som Terminator 2 till SNES eller Amiga (olika spel, båda usla), men kassa nog att förtjäna malpåsen de legat och ruvat i sedan dess.

Men 1995, ett år före Quake, så lyckades Bethesda med den imponerande bedriften att skapa ett fps med ”äkta” 3D. Med det menar jag att spelet blandade de typiska sprites vi sett i spel som Doom och Wolfenstein vid det laget, med ordentliga 3D-modeller för bland annat fienderna i spelet. Dina vapen var fortfarande sprites, och många föremål i spelvärlden också, men det var ändå tekniskt imponerande för sin tid.

Läs också: Därför är slutet på Mass Effect-trilogin underskattat

I korthet

Vad är det?

Det mest lyckade Terminator-spelet från 90-talet?

Utvecklare

Bethesda

Utgivare

Virgin Interactive

Kolla även in

Terminator: Resistance

Måste ju bli kallt att ränna runt så där, utan hud.

Post-apokalyptiskt FMV-cringe

Spelet ifråga är, som titeln på den här artikeln skvallrar om, det ofta förbisedda The Terminator: Future Shock, samt dess uppföljare/fristående expansion: The Terminator: Skynet. Båda spelen är buggiga, har lite knaggliga kontroller och strider, samt lider av en bitvis märklig bandesign. Särskilt i Future Shock kan det ibland vara svårt att fatta vart man ska gå och vad man faktiskt ska göra. Den biten är tydligare i Skynet, men det spelet är istället frustrerande svårt på ett bitvis orättvist sätt. Skjutandet är inte precist nog för att det ska kännas riktigt rättvist när spelet kastar mängder av fiender mot dig i trånga korridorer utan skydd.

Okej, så Future Shock är måhända ingen klassiker, men det är definitivt värt att spela även idag. Kanske främst som ett exempel på ett spel som faktiskt lyckas sätta fingret på Terminator-känslan rätt bra, trots att tekniken egentligen inte till fullo kan göra världen rättvisa. På flera sätt påminner det mycket om Terminator: Resistance, från 2019. Alltså ett spel som tilltalar mig mer som en gestaltning av Terminator-världen än som spel, för som shooter betraktat är det inget speciellt. Inte kasst heller, men inte direkt minnesvärt.

För den som vill se riktigt bedrövliga FMV-sekvenser där sopiga skådisar försöker sig på att spela John Connor och Kyle Reese, så bjuds vi även på den godbiten. Det är riktigt härlig (eller hemsk, beroende på hur man ser på det) FMV-cringe av klassiskt 90-talssnitt.

Skynet är har bättre bandesign och lite mer feedback i skjutandet än Future Shock, men samtidigt har det sämre struktur i uppbyggnaden. Future Shock börjar med att du rymmer från ett fångläger, och du måste slåss mot klenare fiender innan du får bättre vapen och har lärt dig spelet nog för att kunna ta dig an ett gäng T-800 eller flygande HK-skepp. I Skynet räknar utvecklarna med att du har spelat och bemästrat det första spelet, och kastar dig rakt i hetluften direkt utan vidare uppbyggnad. Båda spelen har sina för- och nackdelar helt enkelt, men båda är värda att testa. Atmosfären sitter förvånansvärt bra, trots den med dagens mått mätt ganska primitiva grafiken.

Future Shock och Skynet förtjänar hur som helst att nämnas lite oftare när fps-historien sammanfattas. De kanske inte nådde samma höjder som ID Software eller 3D Realms spel, men de gjorde intressanta saker före både Quake och Duke Nukem 3D. Det är inte bara faktumet att spelet försökte sig på äkta 3D. Dessutom kunde du både hoppa och ducka, gå in i olika byggnader, för att inte tala om att det spelet hade en dedikerad knapp för granater. Future Shock var före sin tid på flera sätt. Det må vara lite vingligt, buggigt och allmänt ojämnt, men också extremt ambitiöst och väldigt älskvärt.

Läs också: Aliens: A Comic Book Adventure – Jakten på de försvunna spelen

About The Author

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Related posts