Cris Tales

Cris Tales

Varför leva i nuet när man kan leva i nuet och framtiden och det förflutna – samtidigt?

Ett knappt tonårigt jag föll huvudstupa för bilderna av Secret of Mana i Super Power. Prislappen, 899 på Lekhörnan i Alingsås, fick mor att bekräfta: “Jag är inte gjord av pengar”. Ändå betalade hon, för hon var kanske inte gjord av pengar men väl av kärlek. Förlåt, mamma. Och tack.

Det var så jag upptäckte de japanska rollspelen, genren som under några år verkligen var “min”. Den är kanske inte det på samma sätt längre, men jag kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat vikt åt Final Fantasy, Chrono Trigger, Suikoden och de andra.

Det är jag inte ensam om. Cris Tales är ett kärleksbrev till jrpg-genren, men är varken japanskt (det är colombiansk) eller bakåtsträvande. Eller nu ljög jag visst. Jo tack, Cris Tales strävar bakåt. Och framåt. Och vågar vara här och nu. Samtidigt. Tidsresor i spel (och jrpg) är inget nytt, men att rymma allt på en skärm har mig veterligen aldrig gjorts förut. Uspen är inte bråddjup men vackert egen.

Idag, igår och imorgon

Varje nytt kungadöme du kommer till har sin särskilda huvudvärk, och botemedlet handlar alltid om att blicka både framåt och bakåt. I Saint Clarity ser vi hur staden tar form till vänster. I mitten (alltså: nuet) tvingas vi parera kloakvattnet som ständigt forsar fram på gatan. Och i framtiden? Där är stadens fattiga områden helt under ytan. Genom att fatta beslut, följa huvudstoryn och även dra i sidospårens trådar kan du förändra morgondagen. I såväl stort som smått. Det är häftigt.

Alla val är inte självklara och framtiden är inte alltid ljus för alla.

Det märks att hjärnorna bakom Cris Tales klipska idé älskar den. Att de lekt med den, dragit den åt alla möjliga (och omöjliga) håll. Den flödar fritt genom spelet och nu är det min tur att plocka upp den. Att riskera, att våga chansa.  Crisbell är en nyfrälst tidsmagiker som reser genom världen i jakt på sig själv, men där det snabbt står klart att (tids)resan är vackrare än målet.

Läs också: Scarlet Nexus – recension

I korthet

Vad är det?

Jrpg (om än inte japanskt) som låter dig leka med tiden.

Utvecklare

Dreams Uncorporated, Syck

Utgivare

Modus

Webb

Officiell sajt

Cirkapris

400:-

Pegi

12 år

Testat på

Pc (Intel Core i7-7700, Gefore GTX 1080, 16 GB RAM)

Kolla även in

Chrono Trigger, ej recenserat

Att se nuet samtidigt som du kan blicka bakåt OCH framåt är speciellt.

Random encounters har en tendens att kännas som bromsklossar, men här är de i stället möjligheter till sinnrika strategier. Tidstemat – framtiden till höger, det förflutna åt vänster, nuet i mitten – går igen även i striderna. Crisbell kan dessutom ändra i tidsrymden och därigenom få fullvuxna fiender att bli skröpliga gamlingar. Förgiftar du ett monster i nuet för att ta den in i framtiden kan du nog räkna ut den giftiga effekten. Och gårdagens fuktiga rustning? Det är förstås rost imorgon.

De turordningsbaserade bataljerna piggas också upp av att du med vältajmade knapptryck kan få till hårdare slag, eller parera gift, magi och annat som kastas mot dig. Jag gillar hur striderna tvingar mig att tänka, hur de ofta har olika förutsättningar. Crisbell spelar huvudrollen med sin tidsmagi, men denna kan stöttas upp av sidekicks. Christopher (japp, Chris gånger två) är en fena på elementmagi.

Andra ansikten är JKR-721, som kan överhettas, och Zas, som bokstavligen är totalt random.

Cris Tales gör mig glad, men bortom spelets stora dragplåster är det inte lika sorglöst. Världskartan är ganska torftig, designen är plastig, balansen skaver och ensemblen säger väldigt mycket utan att säga något alls. Med andra ord: kärleksbrevet till jrpg-genren misslyckas med vissa av jrpg-bitarna i pusslet. Ironin, ändå.

Nej, Cris Tales lyckas bra mycket bättre med att blicka framåt mot nya idéer. Att direkt kunna se de långtgående konsekvenserna för sina handlingar är något speciellt. Inte heller behöver spelet skriva oss på näsan då vi faktiskt själva kan se städernas historia bara genom att vända blicken vänsterut.

Som kärleksbrev till de japanska rollspelen skarvar Cris Tales men som tidspionjär är det en vacker liten sak.

Läs också: It Takes Two – recension


En ögonblicksbild av tiden

Du kan springa genom Cris Tales, men det är inte rätt. Överallt är det värt att stanna upp för att speja både bakåt och framåt. Ibland finns det möjlighet att peta i tidsrymden, ibland är det bara vackert att titta på. Här hjälpte Crisbell en speleman att få en ljusare framtid. Lösningen? Pengar. Inte så elegant, men ändå ärligt.

Cris Tales Reviewed by on .
3.75

UTSLAG

75%
75%

Jrpg-bitarna är något tunna, men kärnan i Cris Tales – tidspillandet – både fascinerar och briljerar.

About The Author

Bamseponny by night och … Bamseponny by day också faktiskt. Bästa spelet är The Witcher 3. Andra favoriter är Stardew Valley och XCOM 2. Choklad, friidrott, katter och RuPaul's Drag Race är bortom spel-älsklingar.

Related posts