Star Wars: Dark Forces – Spelar just nu

Star Wars: Dark Forces – Spelar just nu

Star Wars: Dark Forces är en bra påminnelse om hur bra Stjärnornas krig kan vara.

I år fyller Star Wars 44 år. Det är en imponerande ålder för något som fortfarande engagerar så omöjligt många människor. Egentligen är det inte alls 4 maj som är första filmens debutdag, dock. Filmen hade premiär 25 maj 1977, men genom åren har ändå den fjärde blivit den officiella minnesdagen för vårt kära stjärnkrig, av en massa anledningar som jag inte orkar gå in på här.

Personligen får jag lite kväljningar av frasen ”may the fourth be with you”, men om det ger mig en ursäkt att spela ett av mina favoritspel i Star Wars-universumet, så kan jag väl bita ihop. Spelet ifråga är, som du säkert fattat av rubriken, Dark Forces. Det är första, och i mitt tycke fortfarande det roligaste, spelet i vad som skulle komma att bli Jedi Knight-serien. Jag gillar uppföljarna också, men den enkla, snabba rakheten i Dark Forces klassiska fps-action håller ironiskt nog bättre än det idag något stelbenta laserfäktandet i uppföljarna. Oavsett vilket av spelen i serien man gillar bäst så är det sammantaget utan tvekan några av de allra bästa Star Wars-spelen. Det är väl mest att det finns inget riktigt modernt alternativ till första Dark Forces om man vill ha snabb, hektisk Doom-action i Star Wars-kostym, medan Respawns Star Wars Jedi: Fallen Order bjuder på uppdaterade lasersabel-strider som väl måste sägas slå Jedi Knight­-spelen på fingrarna.

Lucasarts första försök i fps-genren är ett imponerande hantverk. Dels är skjutandet intensivt och kul. Inte supersvårt jämfört med många andra samtida spel, men inte en promenad i parken heller alla gånger. Även miljövariationen och bandesignen är riktigt bra, särskilt för ett spel från 1995. Det finns några undantag, främst ett, men vi återkommer till det.

Läs också: Cyberpunk 2077 – mästerverk eller haveri?

I korthet

Vad är det?

Första fps-spelet i Star Wars-universumet.

Utvecklare

Lucasarts

Utgivare

Lucasarts

Releasedatum

28 februari, 1995

Kolla även in

Star Wars Jedi: Fallen Order

Spelets inleds med att du ska stjäla ritningarna till dödsstjärnan.

Grisroligt

Dark Forces är en audiovisuell retrofest. Vapnen är sköna att använda och låter framför allt helt rätt. Snacket från stormtroopers är också mitt i prick. Spelet låter helt enkelt fantastiskt – möjligen med undantag för midi-versionerna av klassiska Star Wars-stycken, som låter lite fjösiga (men de har sin charm, de också). Utvecklarna har med små medel lyckats fånga Star Wars-atmosfären vansinnigt bra.

Fienderna inkluderar, förutom stormtroopers och imperieofficerare, yxbeväpnande griskrigare ( gamorreans), treögda granatgalningar (grans) och prisjägare av samma sort som Bossk i Empire Strikes Back (trandoshans). Plus då bossfigurer i form av kraytdrakar och självaste Boba Fett. Naturligtvis möter man även de titulära mörka trupperna, som roligt nog fick en slags renässans i andra säsongen av Mandalorian (som för övrigt är det bästa som hänt Star Wars-universumet på länge). För oss som inte är särskilt förtjusta i den senaste trilogin, och mest tycker att Solo och Rogue One är okej, om än inte särskilt minnesvärda, så är det trevligt att se Mandalorian låna från senaste gångerna Star Wars faktiskt var bra på riktigt – spelens värld.

Dark Forces är så klart väldigt rättframt och simpelt, men det har ordentliga uppdragsmål – något som i regel inte fanns i fps-spel på den tiden. Du klarade banorna genom att ta dig till slutet, punkt slut. Men här skulle du åstadkomma specifika saker på varje bana. Den första nivån går faktiskt ut på att stjäla ritningarna till dödsstjärnan. För egen del roar det mig mer att tänka att det var Kyle Katarn (jo, man heter så i Dark Forces) som på egen hand sprang in med lasergevären i högsta hugg och snodde ritningarna, snarare än en grupp deppiga rebeller. Det är inte lika dramatiskt, men så har jag aldrig hört till skaran som tar Star Wars på särskilt stort allvar.

Kloaknivån är en riktig sörja.

Kloaken – ett större hot än dödsstjärnan

Efter den inledande nivån tar storyn snabbt fart, och intrigen byggs upp på ett mycket mer effektivt sätt än samtida fps-konkurrenter. Långt innan du stöter på några mörka stormtroopers så får du se resultatet av deras framfart, och följa spåret från planet till planet i jakten på ett sätt att stoppa imperiets planer.

Det här betyder att du får springa runt i väldigt olika miljöer, varav de flesta är mycket imponerande för tiden. Det är dels gråhårda imperieanläggningar, men även isplaneter och… suck, kloaker. Okej, alla banor är inte lika roliga, men det är egentligen bara en som är direkt kass. Isplaneten är lite jobbig först, innan man hittar spikskorna som gör att man inte glider omkring som en pajas. Och av och till blir labyrintdesignen på banorna lite frustrerande – inte minst när man springer runt i de komplexa korridorerna i dödsstjärnan. Plus då att på högsta svårighetsgraden så förväntas man slå ihjäl ett antal kraytdrakar med bara händerna på en bana, vilket är bisarrt. Men det här är mest smärre brister i ett i stort väldigt väldesignat actionäventyr. Förutom då den där otäcka kloaknivån.

Efter två korta, inledande uppdrag så styrs kosan till en veritabel soptipp där en vapensmugglare av någon anledning slagit upp sin olagliga verksamhet. För att hitta honom måste du dock vandra genom floder av brun sörja, skjuta såna där enögda fanskap som försöker dränka Luke i dödsstjärnans soprum i första filmen, och försöka undvika att få granater i skallen. Allt medan man famlar sig fram i en väldigt mörk och förvirrande kloaklabyrint. Det är otroligt frustrerande och en veritabel mardröm för alla som har lika dåligt lokalsinne (och dåligt tålamod med tråkig bandesign) som jag. Mitt tips är att kolla en guide för att så snabbt det går springa igenom sörjan till nivå, för efter blir spelet snabbt bra igen.

Som helhet håller som sagt Dark Forces ändå chockerande bra. En kass bana är ett bra facit för tiden, ändå. Det finns helt klart fler störiga banor i till exempel Doom-spelen, för att inte säga i uppföljaren Jedi Knight och dess fristående expansion. Om du som jag inte har mycket till övers för kommersiella jippon och mest blir matt av att se alla Star Wars-hashtags en dag som denna, så kan du ju stilla cynismen något med lite gammaldags spelkänsla av gedigen Lucasarts-kvalitet. En lasersalva i nyllet på en stormtrooper piggar alltid upp, trots allt.

Läs också: Nu ska vi gå på monsterjakt – Monster Hunter Rise

About The Author

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Related posts