Oddworld: Soulstorm – Recension

Oddworld: Soulstorm – Recension

I stormens udda öga.

Oddworld fyller 25 nästa år men trots den, för spelseriers vidkommande, respektabla åldern har man under detta kvartssekel nöjt sig med att berätta en handfull Oddworld-sagor. Om än i några olika utföranden. 2014 års Oddworld: New ‘n’ Tasty var till exempel en rejäl remake av originalet från 1997. Sju år senare är det dags att tolka om den andra odyssén: Oddworld Abe’s Exoddus.

Att Oddworld: Soulstorm bygger på ett spel från förra årtusendet är svårt att ta in. Dels för att det är mer av ett nytt spel än “bara” en remake, men kanske allra mest för hur tidlös serien är. Oddworld med sin udda estetik, vemodiga story men samtidigt sagolika tilltal är så fasligt tilldragande.

Och fasansfullt.

Slaveri, död och sorg är ständiga påminnelser om vilken slags värld detta är, men vår Mudokonhjälte Abe kan kanske göra skillnad. I föregångaren räddade han (förhoppningsvis) hundratals av sina bröder. Där och då kanske slutet var gott, men att det skulle hålla i alla dagar trodde ingen på.

Abe allra minst. I Soulstorm fortsätter flykten undan det mörka hotet. Det är visserligen ett 2d-spel. Du rör dig upp eller ner, vänster eller höger. Kameraåkningarna är dock dramatiska, böljande och ger sken av ett spel med oanat djup. Miljöerna är inte sällan trasiga och gråa, men det finns en slags skönhet i den sönderslagna världen. Allt känns hopplöst, men jag vill att hoppets gnista ska tändas.

Läs också: Svenska PC Gamer 1996–2021

I korthet

Vad är det?

Första “nya” Oddworld-äventyret på sju långa år.

Utvecklare

Oddworld Inhabitants

Utgivare

Oddworld Inhabitants

Webb

Oddworld.com/soulstorm

Cirkapris

350:-

Pegi

Ej klassificerat

Testat på

Intel Core i7-7700, Gefore GTX 1080, 16 GB RAM

Kolla även in

Forgotton Anne

Ingen mjukstart för Abe inte.

Revolutionens gnista har tvivelsutan flammat upp. Mudokons finns utspridda här och var på de oväntat (och kanske lite väl …) tilltagna banorna. Dessa utsatta krakar måste du leda rätt. Eller “måste” och “måste”. Du kan strunta i allihop och/eller leda dem in i döden, men det vill du inte.

Oddworld: Soulstorm blandar räddningsaktionerna med klassiskt 2d-plattformande, nagelbitande stealth och något tveksam trial and error-action. Gudskelov är den sist nämnda delen minst. Stealth-biten är däremot läcker. Att tassa förbi sovande vakter i kolmörka gruvor och att gömma sig i skåp blir aldrig gammalt.

En rejäl nyhet kontra New ‘n’ Tasty är craftande och inventoryt. Två svengelska uttryck som inte känns särskilt mycket Abes Oddworld, men som berikar. Det börjar lättsamt med att vi tuttar fyr på gräsplättar genom vår Soulstorm-brygd och släcker bränder med vattenflaskor. Ganska snart börjar Abe mixa allt han hittar och innan du vet ordet av läker du svårt sjuka Mudokons och skapar rökridåer för att fly undan krypskyttar. Soulstorm är visserligen ett känslospel, men är främst ett speligt spel. Skönhetsfläckarna till trots – halvdan action och lite väl upprepande moment – kan jag inte minnas när jag spelade ett bättre Oddworld. Kanske för att jag aldrig någonsin gjort det?

Oddworld: Soulstorm – Recension Reviewed by on .
4.15

UTSLAG

83%
83%

En udda spelfågel som flaxar rakt in i hjärtat.

About The Author

Bamseponny by night och … Bamseponny by day också faktiskt. Bästa spelet är The Witcher 3. Andra favoriter är Stardew Valley och XCOM 2. Choklad, friidrott, katter och RuPaul's Drag Race är bortom spel-älsklingar.

Related posts