Destiny 2: Shadowkeep – Recension

Destiny 2: Shadowkeep – Recension

Överflöd

Avsaknaden av en helt ny värld, eller nytt loot i butikerna, är inte förvånande. Den röda tråden i Destinys game director Luke Smiths essä om spelets tillstånd före Shadowkeep, handlade om gränserna för vad ett utvecklingsteam rimligen kan förväntas producera. Oavsett det så känner jag mig inte lika spänd inför spelets framtid efter att ha fått samma gamla vapen i belöning – igen. Ännu ett år där jag får roa mig med att göra skrot av Go Figure-gevär.

Med det sagt så finns det nya vapen också. Både Shadowkeep och Vex offensive-aktiviteten (som är den stora grejen i nuvarande säsongen ”Season of the Undying”) innehåller nya skjutdon. Det är inte så att det är svårt att få tag i dem heller, tvärtom. Hittills har de olika säsongerna haft sina egna sätt att närma sig belöningar. Förra årets ”Menagerie” hittade rätt, och lät spelare bestämma vilka vapen och rustningar de ville söka efter. Vex offensives strategi verkar vara att strössla vapen konstant. Efter åtta rundor har jag på något vis samlat på mig nio scout-gevär. Det går till överdrift.

Kombinerat med att du inte kan återställa butikerna, så döljer detta ett djupare problem – nämligen att det finns mindre anledning än någonsin att skaffa nya vapen. Jag kan ta ett av de nya vapnen som exempel. Loud Lullaby är en rejäl, aggressiv, kinetisk handkanon. Därmed hamnar den i samma kategori som den klassiska Duke Mk. 44, och om du har spelat Destiny 2 en längre tid så har du redan fått, och gjort dig av med, hundratals sådana.

Jag har med andra ord den sortens aggressiva revolvrar redan, även om det är en vapentyp jag personligen sällan använder. Mer specifikt – jag har bra versioner av alla sorters handkanoner. Även om vi räknar bort exotiska vapen, behöver jag en ny handkanon när jag har en kurerad Kindled Orchid? Smaken är förstås som baken. Jag gillar automatkarbinen Pluperfect så mycket att den har en given plats i min arsenal. Men om inte nya vapen kommer med intressanta nya bonusar så känns det inte viktigt att leta efter den bästa versionen av just ditt favoritvapen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Senaste modet

Jakten på rustningar har däremot ett tydligare syfte. Shadowkeep inför ett nytt, betydligt mer flexibelt, modifieringssystem. Moddar låses numera upp, och kan fritt sättas in, eller tas bort, ur vilken utrustning som helst som tillhör samma element. All utrustning du skaffat före Shadowkeep behåller dock det gamla systemet. Förmodligen har de dessutom förmodligen fått usla egenskaper, så var det i alla fall för mig. Förmodligen som ett klumpigt sätt att uppmuntra oss att byta ut dem.

Det nya systemet är på både gott och ont. Att lätt kunna experimentera med nya moddar är en klar förbättring. Att de är knutna till specifika element känns dock som gammaldags mmo-design, och lär sätta käppar i hjulet för en del spelare.

Personligen gillar jag lite friktion när det gäller karaktärsbyggande, men grunden i Shadowkeeps system för rustningar är inte så solid som jag hade velat. Det största problemet är att om jag till exempel använder en solar-hjälm, så kan jag bara se moddar som passar för den. Systemet behöver verkligen en meny där man kan se både moddarna jag har låst upp, och var man kan hitta de jag inte har. Det finns potential för rolig theorycrafting av olika karaktärsbyggen, men det fungerar ju bara om du får en bra överblick över vad som finns.

Den nya säsongsartefakten är däremot ett mer solitt tillägg. Med den låser du upp ett antal moddar som bara är tillgängliga under nuvarande säsong. Jag delar redan nu upp Destiny i perioder. Som året då jag hela tiden dödades av Gravitron Lance, årets jag dödades av Luna’s Howl, och den komiska helgen där jag blev dödad av Prometheus Lens. Jag gillar idén att formalisera det här tänket. Med det sagt så var den här säsongens inkluderande av snabbare omladdning av automatvapen inte så himla spännande. Särskilt inte som automatvapnet Recluse redan dominerar så starkt i PvE.

Shadowkeep har snackats upp som en ny, djärv inriktning för spelets tredje år, men i verkligheten är det lite grumligt. Allra tydligast blir den här grumligheten i New Light, som försöker introducera spelet till de oinvigda, och fokuserar på upprepade aktiviteter, och uppmuntrar folk att spela med vänner. I teorin är det fantastiskt, och du får väldigt mycket innehåll i den här free to play-delen av spelet.

Samtidigt gör det ett väldigt dåligt jobb med att lotsa nybörjare in i spelet. Efter ett kort inledande uppdrag släpps du lös i hubområdet Tower, där du blir fullkomligen dränkt i uppdrag. Det är förvirrande, och gör inte spelet några tjänster. Flera bekanta har frågat mig hur man överhuvudtaget hittar kampanjerna. Och de är knappast ensamma.

Destiny 2 är fortfarande en engagerande onlineskjutare som, om du tar en titt på allt det erbjuder, är fullspäckat med innehåll. Shadowkeep är en underhållande samling nya aktiviteter, och samtidigt en utgångspunkt som spelet kan ta avstamp från inför framtiden. Det känns dock inte som att Shadowkeep representerar spelets slutgiltiga form, och det känns som om det finns mycket kvar att ändra på, och förbättra. Vägbygget är inte färdigt än, och det finns fortfarande sprickor i asfalten, men det hindrar mig inte från att ha roligt.

Phil Savage

Läs också: Recension: Star Wars Jedi: Fallen Order

Destiny 2: Shadowkeep – Recension Reviewed by on .
3.8

UTSLAG

76%
76%
Inte den bästa Destiny-expansionen, men Shadowkeep är ändå en solid grund inför framtiden.

Pages: 1 2

About The Author

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Related posts