They Are Billions – Recension

They Are Billions zombievandrar ut ur early access och försöker smitta oss med sin oförlåtande blandning av överlevnad och strategi.

Det hela är över på mindre än en minut. Vi har slitit som djur med att bygga upp ett litet samhälle, och sett till att bygga murar runt de svagaste delarna. Där ute hotar nämligen horder av zombier, som gärna sätter tänderna i hela vår befolkning. Och det går ganska bra, tills en enda liten zombie slinker igenom. Det räcker för att hela samhället ska rasa på några sekunder.

They Are Billions bröt väl rent tekniskt inte ny mark när det dök upp i early access, men det blev snabbt populärt för sitt fokus på överlevnad, och sin brutala svårighetsgrad. Konceptet med att låta spelaren försöka hålla ut mot horder av anfallande monster, gjordes redan i gamla Red Alert. Där kom dock hotet från enorma myror, och var relegerat till bonusbanor. Underligt nog har det dröjt ända till nu innan det receptet börjat utnyttjas ordentligt i fristående spel.

Likt det nyligen släppta Conan Unconquered är kärnan i They Are Billions ett överlevnadsläge. Det är exakt vad det låter som. Försök klara dig så länge du kan, mot allt värre motstånd. Titelns miljardlöfte är bara en mild överdrift, för jäklar vad zombierna kan välla in.

Läs också: Conan Unconquered – Recensionen

Odöd kampanj

Själv var jag dock mest nyfiken på det efterlängtade kampanjläget, för vid det här laget börjar jag känna viss mättnad på att spela i princip samma omgång om och om igen. Särskilt som början alltid utspelar sig likadant, så känns det lite tungrott att starta en ny överlevnadsomgång.

Kampanjen lever dock inte upp till förväntningarna. Den ger lite välbehövlig struktur, och ett tydligt mål, men uppdragen i sig är inte särskilt spännande. I princip innebär det bara att du får spela den ganska sega inledningen om och om igen, utan att riktigt komma till det roliga. Antingen ska du få upp befolkningen tillräckligt högt, eller överleva mot ett visst antal zombier. Dessutom är forskningsträdet en rigid historia, där det tar på tok för lång tid att låsa upp de mer intressanta byggnaderna och enheterna.

Utöver standarduppdragen finns också mer rollspelsliknande uppdrag där du spelar en hjältekaraktär som vandrar runt i olika byggnader och letar efter resurser. De är simpla, otroligt tröga och utmaningen ligger mest i att se vad som faktiskt går att plocka upp i de ibland plottriga miljöerna. De första gångerna är det småroligt som omväxling, men det blir snart tradigt.

Trots alla mina invändningar så är ändå They Are Billions fortfarande ett i grunden bra spel. Det är lite mer prisvärt än konkurrenten Conan Unconquered, och i min bok ett roligare spel överlag. Men det är svårt att inte bli besviken när det som skulle knuffa spelet upp till nästa nivå, visar sig vara en utdragen och tröttsam affär.

Om du bara vill spela överlevnadsläget, och nöjer dig med det, så är They Are Billions värt en titt. Om du hoppades på en bra kampanj är det dock mer tveksamt. Nog finns det många zombier, men kvantitet är inte allt.

Läs också: GTX 1660 Ti är den gyllene medelvägen