Ancestors Legacy – Recension

En god grundidé bär Ancestors Legacy en bit, om än inte hela vägen till seger.

Den som drömt om ett Company of Heroes fast med vikingar och riddare får nog ta och drömma lite till. Ancestors Legacy kommer ganska nära, för all del, men saknar det där riktiga drivet och strategiska variationen för att erövra slagfältet och till fullo resa sig över sin snustorra inramning.

Realtidsstrategi är en lurig genre, och kanske är den mer subjektiv än andra former av strategi. Det känns i alla fall så när fans av olika spelserier krigar om vilket spel som egentligen regerar på slagfältet. Ancestors Legacy har en lovande premiss, med sin historiska detaljrikedom och fyra olika fraktioner som gillar att klyva varandras skallar med stora yxor. Vi får leka med vikingar, slaver, anglosaxare och germaner i det kaos som var den tidiga medeltiden. Den som spelat medeltidsrollspelet Kingdom Come nyligen lär känna igen en del i spelet.

De olika fraktionerna har sina styrkor och svagheter, som sig bör. Vikingarna är till exempel experter på närstrid. Det här ger, i alla fall på pappret, viss variation. Under spelets gång blir det dock allt mer tydligt att striderna emellanåt tenderar att urarta i ganska tröttsamma uthållighetskrig, där AI:n pumpar ut samma enheter i en aldrig sinande ström, snabbare än dina relativt sävliga trupper hinna hugga ner dem.

Läs också: Lek Caesar i kommande strategispelet Imperator: Rome

Ancestors Legacy har ett makligt tempo i bataljerna, och fokus på smart hantering av få trupper, där flankering och matchande av rätt enheter är viktigt. Vissa enheter har specialförmågor du kan aktivera med jämna mellanrum, men även där känns nivån av strategi begränsad jämfört med spel som Company of Heroes och Dawn of War 2.

Skitnödiga arslen

Kampanjen är uppdelad på de fyra fraktionerna, och försöker ge lite historisk flärd till det hela. Men det lyckas inget vidare – delvis för att skådespeleriet är direkt tragiskt uselt. Skådisarna anstränger sig så hårt för att låta som hårda krigare att de glömmer bort att betona orden korrekt. Resultatet blir att det låter som om de inte begriper vad fan de säger. Det blir också en aning tröttsamt att spela som rövhål hela tiden, historiskt korrekt eller ej. Om de plundrande mördarna och förtryckarsnobbarna hade någon sorts förmildrande charm hade det varit en sak, men nu blir de bara illa spelade idioter. För min del får de gärna bli slaktade på slagfältet.

Jag låter förmodligen mer kritisk än jag är här, men det är för att de många bristerna i spelet frustrerar mig så mycket när spelet ändå är så nära att träffa något riktigt bra. Ancestors Legacy är ett gediget och kompetent spel i grunden, och den som är mer förlåtande gentemot bristerna i inramning och balansering kan säkert finna många timmar av strategiska yxstrider här – inte minst i multiplayer. Det är inget nederlag, men med alla brister är det kanske något av en pyrrhusseger i längden.

Läs också: De bästa high end-grafikkorten