Nioh

Nioh

Nioh är obalanserad underhållning som lyckas vara mer än en simpel Dark Souls-klon.

Vid en första anblick kan man tro att From Software stått bakom utvecklingen av Nioh. Designen är snarlik den i Dark Souls, med fiender som återuppstår så fort jag går till ett altare och ber, bossar som käkar upp både min livmätare och mitt tålamod, och ett co-op-system som är nästan identiskt med det i Souls-serien. Vid en närmare titt lyser dock skillnaderna starkare än likheterna.

Jag är Geralt of… vänta lite nu, fel spel. Den blonderade hunken i Nioh heter William och det är hans resa vi får följa, i jakten på en kidnappad vän. Äventyret utspelar sig i 1600-talets Japan, som kryllar av monster och Dark Souls-influenser. Det är upp till mig att ta itu med alla onda väsen (kallade Yokai), och redan under det inledande uppdraget visar sig lyckligtvis stora skillnader mot Souls-spelen. Nioh har nämligen ett vänligare sätt att berätta sin historia på, med mellansekvenser som förvisso är extremt märkliga (här finns både talande katter och annat flum), men som ändå är lättare att förstå sig på än någon av From Softwares kryptiska berättelser.

För den Souls-vane kommer du genast känna igen dig. Designen är snarlik och minsta felsteg leder ofta till döden. Om du blir ihjälhuggen av en fiende kommer du att förlora alla dina erfarenhetspoäng, men dessa går att plocka upp igen vid dödsplatsen. Låter det bekant? Utöver förlorade poäng, kan du också återfå det kraftdjur som du bär med dig och kan aktivera när mätaren är maxad. Detta ger dig specialförmågor såsom ett flammande vapen, samt det fuskiga faktumet att du blir odödlig och får oändlig uthållighet (kallat Ki) tills mätaren är nere på noll igen.

Den temporära överlägsenheten som kraftdjuret ger dig är dessvärre ingen större tröst när det gäller bossfajterna. I kontrast till storyn som är relativt enkel att förstå, känns bossarna tvärtom ofta omöjliga. Redan under det första mötet dör jag 30-40 gånger, och då har jag ändå aktiverat eldsvärdet, halsat i mig alla mina helande drycker, lärt mig den djupa stridsmekaniken och studerat bossens attackmönster in absurdum. Hur tålmodigt jag än slåss, lyckas demonjäveln alltid döda mig innan jag ens hunnit ta två tredjedelar av dess liv.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

I korthet:

Vad är det?

Dark Souls-inspirerat actionrollspel

Utvecklare

Team Ninja

Utgivare

Koei Tecmo

Webb

koeitecmoamerica.com/nioh

Cirkapris

500 kr

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i7-4790K, GTX 1080, 16 GB RAM

Kolla även in

Dark Souls 3, Lords of the Fallen

Finns det några snälla kissemissar hemma? ”(M)jaaa(u)” – Försök till julig ordvits med en dos av japanskt misslyckades.

Befrielsen är därmed i ”Orvar äntligen fri från Katlagrottan”-klass när jag bjuder in en annan spelare och vi dräper besten på första försöket. Men vänta nu, så ska det väl ändå inte vara? Det visar sig snart att det inte bara är under bosstriderna som spelet blir mycket lättare i sällskap av en kompanjon, utan snart tar jag mig enkelt igenom hela banor så fort jag får hjälp av en annan spelare. Jag skulle önska att det fanns något slags mellanting, att spelet – framför allt bossarna – var snäppet mer förlåtande i enspelarläget, men att utmaningen samtidigt blev tuffare när jag spelar i co-op. Enligt mig känns svårighetsgraden istället obalanserad.

SVÅRBEMÄSTRAT MEN LJUVLIGT

Något som däremot fungerar ypperligt, är stridssystemet. I en fajt kan jag se motståndarens uthållighetsmätare och anpassa min egen teknik efter hur utmattad fienden är. Att låta angriparen dränera sin Ki är oftast en bra taktik för att själv få in några hugg, och om du har tid att kolla på den egna Ki-mätaren kan du med ett vältajmat knapptryck få tillbaka mycket av den uthållighet som du förlorat när du delat ut stryk.

Utöver Ki-ingrediensen, kan du i Nioh även variera mellan tre olika lägen att hålla ditt aktuella vapen i: lågt för kvicka underhandsattacker, mittemellan som funkar bra som standardposition, eller högt för mer kraftfulla anfall. Detta gör varje duell spännande och jag känner mig verkligen som en svärdmästare när jag växlar mellan olika attackpositioner, håller utkik på fiendens (och min egen) Ki-mätare och skiftar vapen mitt i stridens hetta. Lägg till det alla nya kombos som du kan låsa upp, så förstår du nog hur pass djupt stridssystemet är.

På förhand trodde jag att Nioh inte skulle vara något annat än en blek Souls-kopia. De unika, spelmässiga idéerna visar dock att Team Ninja har gjort ett spel som mycket väl klarar av att stå på egna ben. Synd bara att svårighetsgraden känns antingen för svår eller för lätt, beroende på om du kör solo eller ihop med någon. Nioh av tio? Nja, 77 får räcka.

Läs också: Så väljer du den perfekta gaming-monitorn

Nioh Reviewed by on .
3.85

Utslag

77
77
Om du orkar ta dig igenom den höga inlärningskurvan, kommer du njuta stort av de engagerande striderna.

About The Author

Glad gamer med smak för action och äventyr, men älskar även storytunga titlar där ett bitterljuvt slut är grädden på moset. Uppväxt med konsoler, men tog år 2014 steget in i PC-världen där de magiska 60 FPS väntade.

Related posts