Yonder: The Cloud Catcher Chronicles

Yonder: The Cloud Catcher Chronicles

Yonder: The Cloud Catcher Chronicles är bedårande men skönheten kommer sällan inifrån.

Du kan inte slåss. Däremot kan du göra ungefär allt annat: fiska, klyva ved, crafta, laga mat, idka byteshandel, fånga djur och driva din egen fantasybondgård. Många är mekanikerna men tyvärr är Yonder: The Cloud Catcher Chronicles också en mekanisk upplevelse som tar mer än det ger.

Trots att jag springer genom en sagoskimrande värld med ängar där gräset vajar stilla i vinden, djupa trollskogar och över snöiga kullar är det sällan med ett bultande äventyrarhjärta. Istället betar jag av en checklista som vägrar ta slut.

Jag vill älska Yonder men ofta är det svårt att ens tycka om det. Allt du kan göra är uppslukande – i teorin. I praktiken är de lika djuplodande som en plaskdamm. Livet som lantbrukare är minimalistiskt (som bäst). Det visserligen fantasyeggande boskapet sköter sig nästan självt och du kan till och med anlita hjälp för att lätta på ”bördan”. Jag kväver en gäspning när jag ger mig in i den bökiga menyn för att crafta, och att fiska och hugga ned träd görs lätt med ena handen medan den andra pillar navelludd. Och uppdragen? En avslagen fetchquestfest. Jag gör allt mekaniskt snarare än med hjärtat och öns lyckohalt mäts i procent snarare än i leenden.

 

Läs också: Goonies-doftande äventyr är Double Fines nya

I korthet:

Vad är det?

Äventyr som saknar våld och, tyvärr, mening

Utvecklare

Prideful Sloth

Utgivare

Prideful Sloth

Webb

yonderchronicles.com

Cirkapris

220 kr

Pegi

3 år

Spelat på

Intel Core i7-3770K, AMD Radeon HD 7900, 8 GB RAM

Kolla även in

Stardew Valley, PCG 237, 92 %

En hatt i natten.

Överallt i den öppna världen möts jag av halvhjärtade försök till spelmekaniker. Då är det tur att åtminstone charmen sprudlar när allt annat slokar. Det är fenomenalt vackert. I rollen som en flicka eller pojke spolas du iland på den här paradisön. Här letar du efter väsen som kan trolla bort en tjock, farlig dimma och tar reda på vem du är och vad en molnfångare gör. Det är så (pun intended) avväpnande att det är en resa du gör utan något som helst våld. Lien och hammaren är för en gångs skull verktyg för att leva snarare än för att döda. Sommar blir till vinter, djuren förflyttar sig och efter regn kommer alltid solsken. Vackert så.

Så länge jag följer storyns huvudfåra, leker upptäcktsresande och bara doppar tårna i crafting och fetchquestande är det hyggligt. Då kan jag ibland förnimma den Breath of the Wild-känsla som totalt golvade mig under långt mer än 100 timmar i våras. Vyerna är dock aldrig så hisnande och när jag struttat runt bland sanddynerna skyndar jag raskt vidare mot lila skogar med stor risk att jag inom några minuter även tröttnat på de nya nejderna.

Vart jag än vänder mig i världen möts jag av grunda pölar snarare än oceaner av djup. Om du skyndar dig (och risken är stor att du gör det) behöver du inte plöja ner mer än fem timmar av ditt liv. Du kommer inte vilja se allt. För charmens skull, den tidvis medryckande berättelsen och den stötvisa upptäckarglädjen är det kanske värt det. Var dock beredd på att vada igenom väldigt mycket av ingenting för den ringa glädjen.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

Yonder: The Cloud Catcher Chronicles Reviewed by on .
2.75

Utslag

55
55
Du behöver ta dig igenom mycket av ingenting för att eventuellt hitta någonting.

About The Author

Bamseponny by night och … Bamseponny by day också faktiskt. Bästa spelet är The Witcher 3. Andra favoriter är Stardew Valley och XCOM 2. Choklad, friidrott, katter och RuPaul's Drag Race är bortom spel-älsklingar.

Related posts