What Remains of Edith Finch

What Remains of Edith Finch

Recension: What Remains of Edith Finch

Benny hugger huvudet av fiskar och undersöker texturer.

Den korta speltiden till trots är What Remains of Edith Finch en väldigt speciell upplevelse.

Jag har kommit fram till att jag förmodligen gillar tv-serier mer än filmer. Visst, en riktigt bra film klår fortfarande det mesta, men tv-serier låter oss verkligen komma tätt inpå karaktärerna på ett sätt som det helt enkelt inte finns utrymme för på bioduken.

Spel påminner om tv-serier i det här avseendet. Det finns ingen egentlig tidsbegränsning – karaktärer, berättelser och spelmoment får tid att andas, speciellt om vi talar rollspel eller äventyr där man ofta kan välja att fördjupa sig ytterligare i världen om man så vill.

What Remains of Edith Finch är två timmar långt. Det är spiklinjärt,  hyperregisserat och helt och hållet befriat från vad vi betraktar som traditionella spelmoment. Dialogen målas direkt på miljöerna och drar alltid min blick, ett väldigt effektivt knep som även styr mig rätt de få gånger jag inte råkar befinna mig i trånga och detaljerade rum. Dötiden är noll.

I eftertexterna beskrivs spelet rakt ut som “en berättelse av Giant Sparrow”. Inte ett spel. Det här är som en riktigt eftertänksam berg-och-dal-bana med minimal interaktion. Ändå är spelet som allra bäst när det är interaktivt, och när det är ett spel.

Läs också: 9 saker vi önskar att vi vetat innan vi spelade Outlast 2

I korthet:

Vad är det?

En interaktiv, kortvarig reflektion om livet och döden

Utvecklare

Giant Sparrow

Utgivare

Annapurna Interactive

Webb

edithfinch.com

Cirkapris

190:-

Pegi

16 år

Spelat på

Intel Core i5-4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Vissa rum framstår som rena, oförfalskade tidskapslar.

Berättelsen kretsar kring Edith Finch. Hon återvänder till sin övergivna hemgård, ett egendomligt bygge som utvidgats på höjden under årens lopp. När en familjemedlem dör lämnas nämligen dennes rum precis som det var, en ständig påminnelse om en påstådd förbannelse och dess offer.

Genom Edith upplever vi hennes släktingars sista stunder i livet, en efter en. Dessa små vinjetter är helt fristående och ofta briljanta exempel på hur man berättar linjära historier med interaktiva medel. Jag tappade hakan flera gånger om under dessa finstämda men ofta makabert mörka sekvenser. En av dem fastnade jag speciellt hårt för då den på ett perfekt sätt fångade det dagdrömmande jag själv ofta upplevt när jag tagit mig an extra menlösa uppgifter inom arbetslivet.

Problemet är att vinjetterna förblir just vinjetter, små, imponerande, oerhört häftiga men i slutändan rätt ytliga inblickar i olika personers liv. De är inte på något sätt illa skriva eller dåligt utförda – tvärtom! – utan bara för korta för att göra ett verkligt avtryck på mig. Jag vill veta mer om de här karaktärerna, mer om deras omständigheter, men What Remains of Edith Finch håller mig alltid på en armslängds avstånd, på gott och ont.

Det är förmodligen tänkt att återhållsamheten och mystiken ska få spelet att dröja kvar lite extra länge  i hjärnan, men för mig är det redan på väg ut. Vinjetterna gör ändå What Remains of Edith Finch mer än värt att uppleva, men förvänta dig inte något som trollbinder bortom den kväll det varar.

Läs också: De bästa grafikkorten just nu

What Remains of Edith Finch Reviewed by on .
3.95

Utslag

79
79
De fantastiska vinjetterna höjer den inte fullt lika engagerande helheten.

About The Author

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Related posts