Outlast 2

Outlast 2

Kompromisslös skräck och ångest utan avbrott på en journalists resa genom religionens becksvarta baksida

Mer av samma är knappast att klaga på när det kommer till Outlast, ett av decenniets allra bästa skräckspel. En försvarslös journalist, panikframkallande jaktsekvenser, mängder med body horror och en liten dos frustration. Outlast 2 är på alla sätt sin föregångare likt.

Alla utom ett. På ett väldigt specifikt sätt är Outlast 2 nämligen ettans absoluta motsats. För medan miljön i det första spelet – ett förfallet mentalsjukhus – var både personlighetslös och sedan länge uttjatad, hade fienderna karaktär i drivor. Ta bara Richard Trager, till exempel. En före detta anställd, senare patient och nu galen kirurg vars törst efter kunskap om människokroppen driver honom till sjukligt sadistiska vansinnesdåd (och underbart groteska repliker).

Den mest hotfulla fienden i Outlast 2, å andra sidan, är en extra stor tant, och det ska mer till än att vara ovanligt lång, citera religiösa skrifter och ha en svagt lysande hacka för att bli en intressant karaktär. Dess tolkning av ett lantligt kultkomplex i den amerikanska södern, däremot, är allt det karaktärerna inte är: gåtfull, detaljerad, konstant överraskande och makabert vacker med makalös ljuddesign.

Supai-regionen i Arizona där spelet utspelar sig är, enligt Wikipedia, det enda stället i USA där post fortfarande levereras på mula, men det hör inte hit. Journalistparet Lynn och Blake Langermann har en långt mer intressant story i åtanke (tycker de i alla fall) när de börjar sin ödesdigra helikopterfärd över en obebodd dal. Särskilt långt hinner de däremot inte komma innan helikoptern kraschar, Lynn försvinner spårlöst och Blake lämnas ensam att upptäcka att dalen inte var särskilt obebodd trots allt.

Läs också: 9 saker vi önskar att vi vetat innan vi spelade Outlast 2

I korthet:

Vad är det?

Survival-skräck i otäckaste laget

Utvecklare

Red Barrels

Utgivare

Red Barrels

Webb

redbarrelsgames.com/games/outlast-2/

Cirkapris

300:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i7-4790K 4.00 GHz, 16GB RAM, NVIDIA GeForce GTX 980

Kolla även in

Amnesia: The Dark Descent, Resident Evil 7

Runt varje hörn väntar nya hemskheter.

Inledningen, och det långsamma avslöjandet av en religiös konflikt mellan fundamentalistiska sekter och hur långt de gått för att förhindra vad de tror är en kommande apokalyps, är nästan för bra. Ju bättre Outlast 2 är desto sämre mår jag, och aldrig mådde jag sämre än under spelets första halvtimme. Men när det väl får upp farten och lämnar de mer subtila skrämselmetoderna bakom sig är det sällan det stannar för att låta spelaren hämta andan, och det är inte alltid bra.

Skenande skräck

Precis som sin föregångare är Outlast 2 utomordentligt bra på att skapa panik genom intensiva jaktsekvenser, sparsamma resurser (i detta fall i form av bandage och batterier till din kameras mörkerseendefunktion) och effektfulla tortyrsekvenser. Men i sin kompetens är det också för ivrigt – redan det första riktiga mötet med en fiende är för rakt på sak, så att säga. Istället för att långsamt trappa upp intensiteten går det från noll till hundra på två sekunder, och jag huggs ner av nämnda jättetant en halv sekund efter att jag skymtat henne – två gånger i rad.

Att balansera svårighetsgraden i skräckspel är visserligen inte lätt, men att låta det första mötet med en fiende vara på liv och död är det bästa sättet att bryta en spelares inlevelse – den illusion som varje bra skräckspel bygger på.

Även senare är spelet ofta alltför angeläget att slussa mig direkt till nästa groteska scen, nästa chockerande vinjett. Sällan ges jag tid att fundera över handlingens betydelse eller några av de mer relaterbara händelserna som tas upp i tillbakablickarna som punkterar händelseförloppet. Här ska inte reflekteras, tycks utvecklarna säga. Här ska äcklas, chockeras och skrämmas slag på.

Outlast 2 behandlar flitigt religiösa teman, men har inget intresse av att besvara de många komplexa frågor de ställer om barnmisshandel, missbrukad religion, auktoritet och kvinnoförtryck. Inte heller besvaras många av de hundratals frågor handlingen i sig framför, och hur bra stämningen och skräcken än är blir Outlast 2 därför desto fattigare.

Läs också: Så aktiverar du god mode (och blir ett spöke) i Outlast 2


Kultklassiker

Outlast 2 var verkligen inte först med religiösa teman. Otaliga spel, från det första Bioshock till Fallout 3 och Resident Evil har använt sekter och religiösa samfund för att skrämma, förundra och ibland även roa oss. Här är tre av de mest minnesvärda.

Columbia, Bioshock Infinite

Visst bor de i en flygande stad högt ovan molnen, men det finns inget lättsamt med denna ultranationalistiska sekt. Med målet att vara en renodlad amerikansk-kristen utopi lättade Columbia ankar år 1893, men därefter har det bara gått utför.

Epsilon Program, GTA V

Vad sekter beträffar är denna nog av det mer harmlösa slaget. GTA-världens parodiversion av Scientologin hävdar att världen är 157 år gammal, att folk med födelsemärken härstammar från en utomjordisk kejsare och att träd kan prata. Kifflom!

The Order, Silent Hill

Domedagskulten från Silent Hill är minst lika sadistisk som den i Outlast 2, och är ansvarig för det mesta som går fel i serien. De dyrkar en blodtörstig solgudinna vars återuppståndelse de tror ska innebära mänsklighetens undergång. Detta är tydligen bra, tycker de.

Outlast 2 Reviewed by on .
3.9

Utslag

78
78
En värdig uppföljare som gärna hade fått ta det lite lugnare ibland.

About The Author

Related posts