Troll and I

Troll and I

Kan någon ringa bockarna Bruse? Det här trollet borde nog ha stannat under bron, trots allt.

Man ska inte döma hunden efter håren, sägs det. Själv har jag inte någon vidare erfarenhet av hundhår, då min egna mest ser ut som en nakenmullvad i taxform. Jag skulle därför vilja föreslå en liten förändring baserad på min tid med Troll and I. Man ska inte döma trollet efter trailern.

För det såg ju så mysigt ut! Visst, många klagade på att trollet ser lite annorlunda ut med sina dreadlocks och sitt halvgulliga ansikte, men jag gillar det. Ambitionen var tydlig – det skulle vara Brothers möter The Last Guardian i gränslandet mellan indie och AAA, med en rörande berättelse om det osannolika bandet mellan en pojke och ett troll på flykt i en skandinavisk skog. Tyvärr är det oftast mer upprörande än rörande, och då räknar jag inte ens de hemska ”skandinaviska” dialekterna.

Visst, premissen att en pojke som tappat bort sin mamma i en brand räddas av ett troll på flykt undan ondskefulla kryptozoologer är lovande, och hade kunnat vara början på en riktigt mysig bildningsroman – en vuxnare Till vildingarnas land, om ni så vill. Tyvärr går dessa drömmar i kras i samma stund som inledningssekvensen slutar och spelet börjar. Spelkontrollerna är nämligen på egen hand hemska nog att jag skulle råda vem som helst att hålla sig borta. En berättelse kan vara hur fin som helst, men den är omöjlig att avnjuta om någon trycker ner ditt huvud i kvicksand samtidigt, och just så känns tack vare kontrollerna Troll and I.

 

Läs också: De 10 största spelbesvikelserna någonsin

I korthet:

Vad är det?

Äventyrsspel i tredjeperson. Sa jag spel? Jag menar katastrof

Utvecklare

Spiral House

Utgivare

Maximum Games

Webb

trollandi.maximumgames.com

Cirkapris

500 kr

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7-4790K 4,00 GHz, GeForce GTX 980, 16GB RAM

Kolla även in

Brothers: A Tale of Two Sons (PCG 204, 76%)

Ett troll i sin rätta miljö.

De följande timmarna blir knappast bättre. Tillsammans med trollet ska Otto lösa pussel, samla craftingmaterial och besegra fiender, och för att utnyttja deras respektive styrkor kan du när som helst byta mellan dem. Tyvärr känns samarbetet aldrig särskilt symbiotiskt, och trollet är oftast inte mer än en plattform att hoppa på som sedan får stå och vänta i tjugo minuter medan Otto kryper i grottor och klarar resten av nivån. Ni kan säkert tänka er hur kul spelets co-op-läge därför är.

Den fabellika stämningen Troll and I förgäves försöker bygga upp krossas omedelbart när Otto går från att vara en pojke vilse i en skog till att gå loss på vuxna män med en spikklubba. Det håller helt enkelt inte på något plan, och inte bättre blir det av ständiga buggar och prestandaproblem, halvdana animationer och känslolöst röstskådespeleri.

Det är heller ingen vits att berömma den berättelse de försökt berätta. Hälften av konsten med spelutveckling är att känna till sina egna begränsningar, och utvecklarna Spiral House har helt enkelt tagit sig vatten (ett helt hav, till och med) över huvudet. Så ja, man ska inte döma trollet efter trailern. Jag dömer det nu istället, och det med förhoppningen att aldrig någonsin behöva återvända.

Läs också: Alla Mass Effect-trilogins följeslagare, rangordnade från sämst till bäst

Trots föråldrad grafik är prestandan katastrofal.
Troll and I Reviewed by on .
1.1

Utslag

22
22
Magplask i spelform – Troll and I lyckas inte med mycket mer än att frustrera.

About The Author

Related posts