Poi

Poi

Inspireras av giganterna – men kan inte utmana dem.

I slutet av förra årtusendet och i början av det nya hade plattformsäventyren sin guldålder. Super Mario 64, Banjo-Kazooie, Spyro the Dragon, Jak and Daxter med flera kom, sågs och tog mig fullständigt med storm. Jag dubbelhoppade över gröna kullar, simmade bland koraller och utforskade pyramider i jakten på guldstjärnor, gyllene pusselbitar, noter och mynt.

Det som agerat nav för den här genremixen (som i folkmun ofta kallas collect-a-thon) har alltid varit ett enormt habegär. Att vända ut och in på enorma 3d-landskap i jakten på samlarobjekt och 100 procent är, hur ytligt det än må låta, en av plattformsäventyrens starkast lysande sidor.

Poi är inte annorlunda, men ändå en udda fågel i indiemyllan. Indiescenen har ägnat de senaste tio åren åt att plagiera och influeras av Super Mario Bros, inte sällan med en unik twist på det hela (läs: Braid). Poi lämnar Super Mario Bros därhän för att istället tanka sin inspiration från Super Mario 64. Det är ett viktigt kliv som tas och jag applåderar ambitionerna och genomförandet.

Åtminstone till en början, för det står mer och mer klart att detta inte är Mario 64:s kaxiga lillasyster utan snarare en ängslig lillebror som försöker iklä sig förebildens alltför stora skor. Den spartanska bakgrundshistorien berättar om två föräldralösa barn som önskar sig mer av livet och rymmer från sin grå vardag för att jaga äventyr bland molnen och magiska plattformsvärldar. Som man gör.

I korthet:

Vad är det?

Plattformsäventyr med indierötter och Super Mario 64-ambitioner.

Utvecklare

Polykid

Utgivare

Polykid

Webb

poi-game.com

Cirkapris

140:-

Pegi

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i7-3770K, AMD Radeon HD 7900, 8 GB RAM

Kolla även in

Yooka-Laylee och A Hat in Time som släpps senare i år

Pois svar på guldstjärnor är äventyrsmedaljoner.

Här finns en prunkande dal med små sjöar och kullar, en öken med ett tuffande ånglok, en lavavärld och en kristallgrotta. Det finns en hubvärld bland molnen som blir större ju fler äventyrsmedaljer (Pois svar på guldstjärnor) du skrapar ihop. Det finns utöver dessa gott om saker att samla på: fossiler, fotografier, mynt och kugghjul. Kontrollerna är klanderfria. Utöver de fyra stora världarna finns mindre sådana, flyguppdrag och hinderbanor. Jag borde ha kalaskul, men något saknas.

Poi har helt enkelt inte den sinnrika bandesignen från Super Mario 64 eller samlarglädjen som återfinns i Banjo-Kazooie. Det är ett hyggligt försök men insatserna känns aldrig särskilt höga och idéerna inte egna nog. När jag erövrar en medalj på toppen av ett berg skriker jag inte ”YEAH!” utan nöjer mig med ett ”jaha?”. Det är mysigt att plöja ner en handfull timmar i Poi, men när jag samlat nog med medaljer för att låsa upp sista banan blir jag inte sugen på att jaga 100 procent. 66 får räcka.

Poi Reviewed by on .
3.3

Utslag

66
66
Charmigt plattformsäventyr som saknar tyngden och djupet hos genrens giganter.

About The Author

Bamseponny by night och … Bamseponny by day också faktiskt. Bästa spelet är The Witcher 3. Andra favoriter är Stardew Valley och XCOM 2. Choklad, friidrott, katter och RuPaul's Drag Race är bortom spel-älsklingar.

Related posts