Don’t Chat With Strangers

Don’t Chat With Strangers

Mycket död och inte mycket mer i Don’t Chat With Strangers.

Creepypastas – spökhistorier på internet – blir ofta en värld av ständigt fotorealistiskt blod, förvrängda versioner av barnkaraktärer och analretendent noga återgivna detaljer kring hur många sekunder berättarjaget väntade innan allting blev spooky scary.

Don’t Chat With Strangers utspelar sig nästan uteslutande i ett och samma mörka rum, där en mystisk kvinna i ett chattprogram och ond bråd död är den namnlöse huvudpersonens enda sällskap. Kvinnan i chatten heter Lucy och har en förkärlek för att ofta upprepa sig och att vilja spela Buttons – ett spel i spelet som bara går ut på att trycka på en knapp många gånger. Hon vill spela det hela tiden. Förutom de gångerna hon insisterar på att bli uppringd via telefon, varpå datorn kraschar och huvudpersonen hänger sig. Ibland kommer en demon ut ur datorn och kaosdödar protagonisten, och andra gånger kommer en vitklädd kvinna in och sticker ihjäl honom med kniv. Om du är fast besluten om att se spelets slut så kommer du att uppleva dessa olika dödsfall om och om igen tills du blir trött och irriterad.

Att spela Don’t Chat With Strangers känns alltför ofta som att felsöka en ovanligt bångstyrig dator. När man för tjugonde gången möts av samma felmeddelande, trots att vägen till felmeddelandet ser annorlunda ut än förra gången, så börjar man önska att man fötts på trettonhundratalet eftersom modern teknik är ett jäkla bös och digerdöden kanske är ett schysst alternativ.

I korthet:

Vad är det?

Pixliga demoner

Utvecklare

Bartosz Bojarowski

Utgivare

Bartosz Bojarowski

Web

Pris

45:-

Pegi

Ej klassificerat

Testat på

Intel Core i7-2600K, GeForce GTX 680, 8 GB RAM

Karta över Sannum.
Karta över Sannum.

Ju mer skoningslöst ett spel beter sig mot spelaren, desto mer stabilt och väl programmerat behöver det vara. Don’t Chat With Strangers kräver mer av spelaren än vad det faktiskt ger i utbyte. Skoningslös trial-and-error kan fungera i situationer där tiden mellan misslyckande och ett nytt försök är riktigt kort. Att hitta fler sätt att bli dödad av spöken på blir här ett ansträngt felsökande där de flesta försök leder till samma sak som man redan sett alltför många gånger.

Don’t Chat With Strangers känns som en ofärdig prototyp. Mörk pixelgrafik, mordisk teknologi och köttiga dödsanimationer låter som receptet på något som kunnat bli en indiepärla. Titlar som Lone Survivor och Home har gjort sina tekniska begränsningar till en tillgång och både Pony Island och Superhot bjöd på direkta upplevelser av creepypasta-troper på ett utmärkt sätt. Istället blir detta en godtycklig spökhistoria som får smisk på fingrarna av många liknande gratisalternativ som flugit runt på nätet under flera år. Det är inte en fjäder i hatten att Don’t Shit Your Pants är ett mer samlat och välputsat spel än det här.

Don’t Chat With Strangers Reviewed by on .
2.2

Utslag

44
44
Några halvbra idéer och ett uselt genomförande gör Don’t Chat With Strangers till inget annat än bakgrundsbrus.

About The Author

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Related posts