The Silver Case

The Silver Case

The Silver Case är en substanslös röra som borde ha stannat i 90-talet.

The Silver Case släpptes till Playstation i 1999 och är debutspelet för Grasshopper Manufacture och ett av de första av den esoteriske Suda 51. Den här remastern är första gången det släpps utanför Japan, vilket gör att det fyller någon slags funktion som en liten bit bevarad spelhistoria.

Synd att det suger.

Okej, vi tar det en sak i tagen. The Silver Case är en visual novel med mycket, mycket begränsade interaktiva inslag och en story som inte håller dig i handen utan tvärtom snärtar bort den när man försöker få grepp om vad som sker. Det handlar om brott, mystiska organisationer och spöklika varelser – sådant som Suda senare skulle återanvända i legitima klassiker som Killer 7.

Du är en detektiv som löser en serie löst sammankopplade mordfall som består av att man rullar fram längs en räls genom helt tomma korridorer och läser ändlösa dialoger mellan karaktärer som jag varken kan skilja åt eller bry mig om. Världen består av gråa kulisser och i bakgrunden snurrar distraherande Winamp-visualiseringar samtidigt som rutor poppar upp varje gång ny dialog dreglas fram.

Meningen är väl att det här ska kännas 90-talsmodernt men det gör det omöjligt att få en känsla för vad som faktiskt pågår. I praktiken är det som att försöka läsa en serietidning som rivits sönder genom att få pappersbitarna kastade i sitt ansikte.

I korthet:

Vad är det?

Story-tung visual novel, tillika en remaster av Grasshoppers debutspel

Utvecklare

Grasshopper Manufacture

Utgivare

Grasshopper Manufacture

Web

thesilvercase.com/en/

Cirkapris

79:-

Pegi

Ej klassificerat

Testat på

Intel Core i7-2600K, Sapphire Radeon RX 480 8GB, 8 GB RAM

Silver_01 Jag tar tillbaka allt negativt jag sagt – den där luvtröjan är bäst.
Jag tar tillbaka allt negativt jag sagt – den där luvtröjan är bäst.

Små fragment av potentiellt intressanta historier kikar fram, som för att håna mig, men den fula presentationen och de outhärdliga dialogscenerna suger allt liv ur händelserna. 95 procent av tiden ägnar jag åt att hålla in knappen som spolar igenom dialogen, samtidigt som den knattrande ljudeffekten borrar hål i mitt förstånd. Blotta tanken på att jag har flera timmar framför mig gör att jag suckar så djupt att jag får yrsel.

Plötsligt, mitt i den styltiga dialogen dyker en replik upp som jag känner igen. ”Keep your stupid comments in your pocket!” – från filmen The Room som är ökänd för sitt bisarra, fantastiskt inkompetenta manus. Filmen släpptes 2003, fyra år efter The Silver Case, så referensen måste vara unik för nyversionen. Det slår mig att en stackars översättare varit tvungen att knattra fram timslånga dialogerna med meningar som ”Crime is like the darkness, it is not meant to be seen”. Hen gnuggar sina fingrar mot tinningen och förstår inte hur hen ska överleva mer närkontakt med den här menlösa dyngan, så för att behålla ett kryddmått av livsgnista lägger hen in en liten referens till en legendariskt tafflig film, som en subtil blinkning till spelaren.

Jag behöver inte gömma mina tankar under radarn, jag kan tala klarspråk. The Silver Case är en katastrof och en dundertråkig, substanslös röra som inte ens fans av Suda 51 får ut något av. Snarare rekommenderar jag speciellt er att hålla er borta för att inte besudla era goda minnen av de bättre spel han skulle komma att göra senare.

The Silver Case Reviewed by on .
1.5

Utslag

30
30
Världshistoriens längsta och tråkigaste Powerpoint-presentation.

About The Author

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en katt och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Related posts