Gears of War 4

Gears of War 4

Bakgrunden är dock ganska intressant. Efter kriget mot Locust har mänskligheten kämpat för att återhämta sig från att nästan utrotats. Det har lett till ett närmast fascistiskt samhälle där allt kontrolleras hårt. Vissa uppskattar inte detta, och har dragit sig undan – som JD och hans kompanjoner. De tillhör ett utbrytarsamhälle som ofta trakasseras av den militär (COG) som man var en del av i de gamla spelen. Det hade gått att göra något spännande av detta, men väldigt lite händer när spelet väl kommer igång.

Gears of War 4 börjar med en prolog där vi alltför länge tvingas slåss mot robotar (som det är väldigt mycket tråkigare att såga isär än köttiga monster). JD och hans kompanjoner är ute efter att stjäla en så kallad replikator, som kan hjälpa deras utbrytarkoloni att överleva. Men de anfalls av regeringsstyrkor i form av ovan nämnda robotar, och anklagas för att kidnappa människor.

Det dröjer inte jättelänge innan det visar sig att ett nygammalt hot lurar runt hörnet, och stora monster dyker upp och kidnappar hela byn. Efter detta händer egentligen inget mer i storyn än att protagonisterna vandrar runt på jakt efter kidnappade karaktärer. Med tiden växer målet fram att stoppa hotet, men det hela är väldigt tunt gestaltat.

Så länge actionsekvenserna i sig är starka och storslagna är det lättare att förlåta, förstås.

Blodigt tillfredsställande

Just striderna är mestadels intakta, med mestadels till och med samma vapen. De nya tillskotten är välkomna, men det är svårt att inte ty sig till de gamla favoriterna, som gnashern och framför allt den där motsorsågen, då de alltjämt är så sjukt tillfredsställande att använda.

Horde multiplayer

Horden anfaller – multiplayer i Gears of War 4

Det finns flera saker som är lovande för multiplayerdelens livslängd, som att det erjbuder crossplay mellan pc och Xbox One. Så nu kan vi äga konsolspelare för glatta livet. Versusläget har gett oss många underhållande timmar i föregångarna, men det de flesta nog ser fram mest emot är det kooperativa horde-läget, Horde 3.0. Av det vi testat är det oerhört underhållande, men hur väl det håller i längden återstår att se när spelet släpps för allmänheten.

Stora robotar finns också. Mycket roligare än små robotar.
Stora robotar finns också. Mycket roligare än små robotar.

Som bäst är det så klart i co-op med en kompis. Det är då striderna som mest kommer till sin rätt. Det finns fiender med sköldar som man kan hjälpas åt att flankera, och spelet får överlag mer liv om man inte spelar det ensam.

Att rusa fram mot ett skydd, ta tag i fienden som trycker bakom det och dra honom över till dig för att sedan sticka en kniv i kraniet på den – tja, det är precis så brutalt som det låter. Utvecklarna har försökt skapa nya fiender som tvingar fram dig ur skydden hela tiden, som Snatchers som gärna sänker dig med en träff och äter upp dig – varpå dina kompanjoner måste skjuta ut dig ur magen.

Ofta funkar det bra och tvingar dig att röra på dig oftare och snabbare än tidigare. Men vissa arenor är lite för trånga för att detta ska komma till sin rätt. Även om du här spelar med en kompis i split-screen eller online, blir det en konstig dynamik med för mycket fokus på att rädda vänner som skjuts ner istället för taktiskt flankerande och strategiskt positionerande.

Pages: 1 2 3 4

About The Author

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Related posts