Valley

Valley

Ett spel med fler dalar än toppar.

Lagen om likvärdigt utbyte: för att få någonting måste något av lika värde offras. Samma premiss som underbygger animeserien Fullmetal Alchemist ligger till grund för Valley, där du kan återuppstå från de döda – men på omvärldens bekostnad.

Nyckeln till odödlighet kallas L.E.A.F. Suit, ett militärt exoskelett som du, en antropolog, hittar och iklär dig under dina efterforskningar i en undangömd dal. L.E.A.F. står för Leap Effortlessly through Air Functionality, men det är långt ifrån allt som utrustningen kan göra. Med den på sig kan man dö och komma tillbaka om och om igen, och dessutom ge och ta liv från allt runtomkring.

Hur funkar det? Den korta förklaringen är: kvantfysik, trust me and get in the robot. Den längre förklaringen lyder som följer: varje gång du återvänder från Nangijala måste ett pris betalas genom att en del av dalen dör. När naturens hela livskraft är utsugen är det bara att säga god natt för gott.

Alltså: om du inte skyddar naturen har du ingen chans att själv överleva. Låter det banalt? Ja, det är det också, särskilt eftersom den egna makten över allt levande inte alls är lika spännande som den verkar. I praktiken rör det sig om att återuppliva några kala träd varje gång man dör för att återställa balansen, och sedan kila vidare. Kraften fungerar först och främst som vapen, och låter dig skjuta energiprojektiler för att ta dig igenom spelets enkla strider.

I korthet:

Vad är det?

Miljömedvetet förstapersonsäventyr i exoskelett

Utvecklare

Blue Isle Studios

Utgivare

Blue Isle Studios

Web

valleythegame.com

Cirkapris

190:-

Pegi

12 år

Testat på

Intel Core i7 4720HQ, GeForce GTX 960M, 8 GB RAM

valley (1)
Alla gillar glittriga träd!

Det finns en berättelse också, om den militära aktivitet som pågick i dalen innan du kom hit. Av den får vi bland annat lära oss att krig är dåligt. Det finns inte ett enda nytt budskap att hämta här, och influenserna från Bioshock både narrativ- och designmässigt är så övertydliga att jag börjar undra om det inte rör sig om en homage (skurken heter ju för tusan Andrew Fisher).

Bäst är Valley när det tar ut svängarna och vågar vara sig självt. L.E.A.F.-utrustningen gör öppna områden till en lekplats. Spring fort som vinden, hoppa omöjligt långt, landa oskadd och rusa vidare – man vill liksom skratta maniskt och befriat när man löper över en äng och kastar sig upp i luften, allt till tonerna av fantastisk, svepande musik.

Dock finns det för lite av detta, och man tvingas alltför ofta stryka omkring i trånga, mörka områden där ens förmågor knappt kommer till användning alls. Det är frustrerande och synd att spelets roligaste delar är de som snabbast tar slut, helt enkelt för att det går så hisnande fort.

Valley är ett spel som jag vill gilla mer än jag gör. Potentialen finns där: i den naturnära designen, den vackra musiken och exoskelettets härliga mekanik. Men jag får känslan av att man försökt hålla sig inom trygga ramar, när allt spelet vill är att få springa fritt.

Valley Reviewed by on .
3.4

Utslag

68
68
Stundtals härligt spel som hade mått bra av att sträcka mer på vingarna.

About The Author

Förtjust i anime, cyberpunk och plot twists. Vägrar multiplayer. Vill även klappa dina husdjur.

Related posts