Bear With Me

Att ha en bra idé eller ett smart koncept är lätt. Det dräller av fyndiga idéer därute. Men att faktiskt göra något av dem – det är där det kluriga börjar. Bear With Me börjar charmigt, men detta första avsnitt av det episodiska äventyret klarar aldrig att till fullo leva upp till sin premiss.

Spelet handlar om den lilla flickan Amber. Hon vaknar upp en åskfylld natt och inser att hennes bror är borta. Det första som händer är att man pratar med en uppstoppad giraff. Bear With Me är något så ovanligt som en söt, psykedeliskt drömsk noir-deckare med vissa skräckinslag. Den mestadels monokroma estetiken är fin, och jag blir genast nyfiken på den säregna världen.

Det är alldeles uppenbart att det döljer sig förskräckliga hemligheter under den förment söta och komiska ytan, och jag vill verkligen bena ut vad allt betyder.

Med dig på resan har du den surmulne men i grunden gosige detektiven Ted E Bear. Han är så klart en teddybjörn, med ett kontor i din garderob. Hans klassiska noir-monologer når aldrig några Max Payne-nivåer, dock. Noir kräver fingertoppskänslighet för att verkligen fungera. Annars blir det lätt poserande och tjatigt snarare än atmosfäriskt och spännande. Dialogerna varierar lite i kvalitet, från underhållande till onödigt utdragna. Röstskådespeleriet känns ofta uppläst och stelt, vilket gör att försöken till snärtiga one-liners ibland faller platt. Det är ingen manusmässig katastrof, men det kan inte alltid pricka in rätt ton och faller ibland mellan stolarna och blir mer konventionellt än vad tanken nog är.

Världen som sådan är ändå ganska intressant. Olika mjukisdjur ikläder sig klassiska noir-roller, som ett kriminellt brödrapar vars tillhåll är en liten koja. Just leken med barndomsperspektivet är utan tvekan spelets största förtjänst. Där finns intressanta saker att utforska. Hela spelvärlden är en manifestation av Ambers livliga fantasi, något hon tycks använda sig av för att hantera en svår verklighet. Det påminner lite om svenska skräckäventyret Fran Bow, fast inte i närheten av lika bra.

Det finns vissa trådar i intrigen som kan vara värda att följa, trots allt. I det här första avsnittet hinner dock nästan ingenting att hända. Förutom den inledande mystiken, när man brottas med vad som överhuvudtaget försiggår och vad det här är för en värld, så går det mest på tomgång medan man löser en serie relativt simpla standardpussel.

Som en ensam episod saknas tempo, struktur och driv, och precis när det ser ut att komma igång är avsnittet slut. Det finns viss potential inför kommande episoder ändå, om de kan göra något intressant med tematiken och storyn. Det vore ju himla synd på ett kramgott koncept om det inte klarade av att leverera mer än så här.