Shardlight

Shardlight

En sjuk framtidsvision enligt standardrecept.

Av Joakim Kilman

Det börjar med insikten att du kommer att dö. Dina lungor har invaderats av ett vidrigt virus som utplånat stora delar av mänskligheten – de som nu inte dog i det stora kriget, vill säga. Hopplöshet är ett genomgående tema i Shardlight. Endast överklassen har tillgång till det åtråvärda vaccinet mot sjukdomen grönlunga, och fattigt folk, som huvudkaraktären Amy, måste ta sig an livsfarliga jobb åt överheten för att ens ha chansen att vinna lite medicin i ett groteskt lotteri.

Revolten bubblar dock under ytan. Under ett inledande uppdrag stöter Amy på en frihetskämpe som leder henne in på en väg som kanske kan leda till folkets frihet och den förtryckande aristokratins fall. Amy bryr sig mest om att överleva, och blir snart fast mellan den styrande klassen och rebellerna. Enda sättet att klara sig är att lösa krångliga peka och klicka-gåtor i läckert pixliga retrofuturistiska miljöer.

Shardlight har en del fina idéer. I det postapokalyptiska samhället är hopp en bristvara, och en dödskult har uppstått. De tillber en förmodat övernaturlig gestalt som kallas Reaper, och längtar efter döden. Det är inte en klassisk självmordssekt utan döden måste komma till dem när tiden är inne. För den här sekten är dock döden en fristad, en lindring från den ständiga, hopplösa kampen som förs mot en grym tillvaro.

I korthet:

Vad är det?
Ett retrodoftande, postapokalyptiskt peka och klicka-äventyr från Wadjet Eye.
Influenser
Gemini Rue, The Hunger Games
Spelas på
Pentiumprocessor, 64 MB ram, 2 GB hdd (minimum)
Kolla även in
Technobabylon, PCG 227, 78 %

5

Tyvärr görs inte tillräckligt med de här koncepten, och mot slutet tar klyschorna överhanden i förväntade vändningar i storyn. Utvecklarna tummar för mycket på sin inledande hopplöshet och låter Shardlight sluta i ett av tre högst konventionella slut. Det är synd på ett lovande koncept. De svåra frågor spelet ställer mynnar ut i naiva svar som inte riktigt rimmar med spelets inledande tematik.

Wadjet Eye släpper inte ifrån sig dåliga spel, och Shardlight är inte något undantag. Men det är en mild besvikelse jämfört med spel som Technobabylon och Gemini Rue. Intrigen tappar fart ungefär halvvägs in i spelet, och pusslen är ganska ojämna och bitvis oinspirerade. Trots allt, det är inte jätteintressant att hitta ett sätt att mata postapokalyptiska får på.

Trots invändningarna är Shardlight ett underhållande äventyr i en sargad, intressant värld. Karaktärerna är älskvärda, skådespeleriet är helt okej och estetiken är skönt trasig. Det känns verkligen som en sjuk värld, både bokstavligen och metaforiskt. Det är bara synd att utvecklarna inte riktigt vågat följa sin egen röda tråd till dess logiska slutpunkt.


Cirkapris 130:-
Releasedatum Ute nu
Utgivare Wadjet Eye
Utvecklare Wadjet Eye
Multiplayer Nej
Webb wadjeteyegames.com
Pegi –

2

Shardlight Reviewed by on .
3.4

Utslag

68
68
Ett intressant men ojämnt äventyr som gärna fått ha mer smuts under naglarna.

About The Author

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Related posts