Postal Redux

Grundstommen är en twin stick shooter, alltså ett spel där du styr med ena handen och siktar med den andra, allt sett från ovan. Din trenchcoat-beprydda white trash-galning glider nätt och jämnt animerad över livlösa, barnsligt skissade bakgrunder som skulle passa utmärkt på vilken stolt moders kyl som helst. Som spelnivåer är de dock inte lika lämpade, och det är ofta svårt att se vad som är skydd du kan gömma dig bakom, vad som är hinder du inte kan gå igenom och vad som exploderar om du skjuter det tillräckligt mycket. Lägg till det en fiende (det vill säga ordningsmakten) helt utan AI och mer eller mindre slumpmässig nivådesign, så har du inte direkt ett framgångsrecept.

Genom denna platta spelvärld rör du dig som en dödens redneck-ängel, skjuter dig igenom parader och polispiketer, spränger bensinmackar och kastar granater på oskyldiga civila. Ditt mål är helt enkelt att döda tillräckligt många människor på varje nivå för att komma vidare till nästa för att där göra om samma sak, oklart varför. Längs vägen plockar du upp mer eller mindre användbara vapen, kroppspansar och hälsopaket för att hålla dig vid liv och fortsätta den hjärndöda slakten. Om du orkar, vill säga, för det är ganska svårt att motivera sig att fortsätta efter bara ett par, likartade nivåer.

När Postal kom ut sålde det till 99% på det faktum att etablissemanget klagade på det ultravåldsamma innehållet, vilket kidsen givetvis förtjust lapade i sig. Men när man släpar fram spelet i dagsljuset så här 19 år senare, så syns skönhetsfläckarna tydligt. Man lutar sig så mycket på en idag icke existerande kontrovers, att man helt enkelt glömmer att göra ett spel som är det minsta underhållande. Grafiken är platt och murrig, kontrollerna slappa och oprecisa och hela upplevelsen gör mig inte så mycket upprörd som helt enkelt… uttråkad.

Visst kan det finnas anledning att återuppliva gamla spel, fräscha upp dem en smula och göra dem tillgängliga för en publik som är nyfiken på vad vi spelade förr. Men det här är inte ett sådant projekt. Postal Redux är ett försök att dra in lite pengar på en självdöd idé, som borde fått fortsätta ruttna i sin grav, i syfte att kunna finansiera framtida projekt. Med tanke på vilken slarvig, meningslös dynga Running With Scissors pressat ur sig hittills hoppas jag innerligt att det misslyckas.