Rainbow Six: Siege

Rainbow Six: Siege

Ubisoft slår hål på så väl väggar som förväntningar

Av någon anledning kommer jag att tänka på Stranger Than Fiction, ni minns den där halvroliga Will Ferrell-rullen där hans liv förutbestäms av en författare. Han sitter som bäst och tittar på TV när en jättelik grävskopa krossar hans vardagsrumsvägg, och hans reaktion är inte helt olik den jag själv får var och varannan match i Rainbow Six: Siege. Men en sak skiljer mig och Will Ferrell (förutom det faktum att jag inte är en av världens mest kända komiker): för mig är ingenting förutbestämt. Siege handlar om kaos, och segraren är lika ofta den med bäst plan som den som är bäst på att hantera det oväntade.

Det främsta av spelets två flerspelarlägen ställer två elittränade insatsstyrkor mot varandra i Counter-Strike-liknande spellägen och regler.  Två lag à fem spelare turas om att anfalla respektive försvara antingen två bomber som ska desarmeras, en gisslan som ska räddas eller en punkt som ska tas över.

Varje karaktär har ett par olika primär- och sekundärvapen vapen, vilka i sin tur kan utrustas med en handfull riktmedel och andra accessoarer. Utbudet är långt ifrån överväldigande,  men i kombination med varje karaktärs unika gadget finns mer än nog med variation för att ingen match ska bli den andra lik.

För att överleva det stundande kaoset står fokus på lagarbete och kommunikation. I början av varje runda ges försvararna en knapp minut för förberedelser – dörrar och fönster kan barrikaderas, väggar kan förstärkas och en uppsjö klassbaserade manicker som minor, störningssändare, kevlarförstärkta barrikader och strömförande taggtrådar kan placeras. Anfallarna själva fjärrstyr små kameraförsedda drönare för att samla in användbar information innan matchen börjar på riktigt.

Kontrollerat kaos

Medan CS kan anses handla om noggrant planerad strategi och bemästrandet av fundamentala konstanter, som vapens exakta rekylmönster och var man ska kasta en granat för att den ska studsa till en specifik plats, handlar Rainbow Six: Siege emellertid mer om att skapa och navigera igenom kaos. För när striden väl inleds bryter ett noggrant planerat helvete löst; golv sprängs sönder, väggar hålförses av släggor och kulsalvor och  nya ingångar skapas där inga tidigare fanns.

Den omedelbara instinkten som försvarare är att hålla sig i närheten av det man har i uppdrag att skydda, och som anfallare att ta kortast möjliga väg till detsamma. Erfarna spelare lär sig däremot snabbt att det är bättre att vara oväntad än snabb. Det är då nya Rainbow Six är som allra bäst. Dess många system samspelar undebart när golv bräseras , fönster krossas, granater kastas och fällor utlöses. Det smygs, sprängs, skjuts och förstörs, och har du ett väl kommunicerande lag kan få andra onlineskjutspel mäta sig med Sieges intensitet.

Trots att mängden gadgets, från släggor och elektromagnetiska granater till pulssensorer och kevlarväggar, lätt blir överväldigande finner jag ganska snart att jag önskar mig mer, inte bara av manickerna, men av det mesta. Jag vill kunna skjuta sönder lampor och mörklägga rum, använda mörkerkikare, se genom rökgranater och kasta föremål för att skapa distraktioner. Variationen är redan stor, men grunden är så stabil att jag inte vill annat än se den byggas vidare på.

Jag sade efter betan för ett par månader sedan att jag önskade mig ett lägre tempo, men det är ord jag efter ett par dussin timmar med spelet nu tvingas äta upp. Kontrasten mellan tyst infiltration och tidspressade eldstrider är närmast perfekt. Rainbow Six har inte förlorat sin själ. Tvärtom balanserar det sitt taktiska arv mot moderna förväntningar bättre än jag någonsin trodde var möjligt.

I korthet

Vad är det?
Intim multiplayershooter med förstörbara miljöer

Influenser:
Rainbow Six: Vegas, Counter-Strike

Spelas på
3,3 GHz Core i3-560, 6 GB RAM, Geforce GTX 460/ Radeon HD 5870, 30 GB HDD (minimum)
3,3 GHz Core i5-2500k, 8 GB Ram, Geforce GTX 760/ Radeon HD 7970, 47 GB HDD (rekommenderat)

Kolla även in
Insurgency, PCG 213, 77 %

Rainbow Six: Siege Reviewed by on .
4.25

Utslag

Betyg 85
85
En fantastiskt intensiv (och dyr) shooter, men inget för ensamvargen.

About The Author

Related posts