Kingdom Come: Deliverance

Kingdom Come: Deliverance

Det ambitiösa medeltidsrollspelet kan vara en klassiker i vardande.

Av Chris Thursten

Jag kan inte nog understryka hur lättad jag är över att se blodet på mitt svärd. Kingdom Come: Deliverance är ett historiskt rollspel ur förstaperson som slagit in på en ovanligt realistisk bana, från hur (och hur mycket) du strider i världen till folket den bebos av.

Du vandrar runt i 1400-talets Bohemia som en i mängden fri att staka ut din egen bana genom en verklig historisk kris: den västliga schismen. Min väg har tagit mig till en duell på en liten skogsstig i regnet. En duell jag är rädd för att förlora tills jag inser att min kombattant också blöder.

När du möter någon i strid i Kingdom Come låser sig siktet fast på motståndaren varpå ni cirklar runt varandra med draget svärd (och ibland sköld). Du kan rotera dina attack- och försvars-vinklar vilket dynamiskt påverkar din ställning och från den positionen kan du hugga, stöta eller blockera. Handlingarna kostar uthållighet som också fungerar som försvarbuffert och som per automatik regenereras. Dessa är grundpelarna i stridssystemet som är långsamt, tungt och anmärkningsvärt uppslukande. Jag har drömt om rollspel som tar konceptet med svärddueller bortom ”slå på varandra tills någons HP tar slut”. Uppenbarligen känner Kingdom Comes utvecklare samma sak.

PCG291.pre_kingdom.g4 542f07fe271247e8bd2f9bcecbaa0eab

Så: jag cirklar kring den här anonyma förövaren vid sidan om en lerig stig och mitt svärd har blodstänk på bladet. Detta är av största vikt för det innebär att jag skadat honom. Kingdom Come må låta dig se din egen uthållighetsmätare men berättar aldrig hur läget är med din motståndare. Istället måste du förlita dig på visuella ledtrådar – blod är en rätt övertygande sådan – liksom ljudet. Kombattanterna är högljudda och deras stresspåslag ökar om du pressar dem.

Jag sveper långsvärdet mot fiendens flank varpå han skriker ”fuck!”. Han är skadad och tömd på energi, vilket är bra att veta för jag är i exakt samma läge. Jag kämpar vidare och tvingar honom att försvara ena sidan medan jag hugger honom i den andra – jag pressar mig till den grad att min uthållighet tar slut men jag är övertygad om att även han har slut på krafterna. Jag försöker dra fördel av mitt övertag och spelar ett högt spel men den här gången synar motståndet mitt drag. Jag kastas bakåt och mitt synfält fylls med blod, vilket är en förstaperonssimulation av att bli slagen i ansiktet av en riddarhandske. Jag blockerar inte nästa slag – jag ser det inte ens – och sedan dör jag. Med tanke på att denna tidiga beta inte tillåter sparfiler är smärtan ännu vassare.

Ändå är det så oerhört spännande. Jag satsade allt och förlorade på värsta sätt möjliga. Jag älskar dramat osäkerheten kring din motståndare skapar och hur mycket mer övertygande spelet blir av det. I verkligheten kan du aldrig vara säker på hur mycket energi någon har kvar, hur stor deras reserv är – du kan bara testa dem och bilda dig en uppfattning. Har du fel kan du räkna med konsekvenser. Trots att det finns problem i Kingdom Comes strider i det här tidiga skedet – glitchiga animationer och kontroller som då och då laggar – är det nog för att fånga mig.

Det känns som om Kingdom Come redan är på väg att bli en kultklassiker. Det har ambitionerna, Kickstarteranhängarna och är fast beslutet att löpa den realitiska banan till vägs ände. Om det får tiden på sig för att trimma alla beståndsdelar till sin fulla potential, slipa det oputsade och håller löftet om att vara en sann simulation av det medeltida livet, ja, då kan det till och med ha chansen att sudda ut ordet ”kult” från begreppet.

I korthet

Release

2017

Utgivare

Warhorse Studios

Utvecklare

Warhorse Studios

Webb

kingdomcomerpg.com

About The Author

Bamseponny by night och … Bamseponny by day också faktiskt. Bästa spelet är The Witcher 3. Andra favoriter är Stardew Valley och XCOM 2. Choklad, friidrott, katter och RuPaul's Drag Race är bortom spel-älsklingar.

Related posts