Chivalry: Medieval Warfare

Chivalry: Medieval Warfare

Tunga strider som är lätta att älska.

Av Calle Johansson

Precis som de flesta andra med hyfsad fantasi har jag spenderat min beskärda del av barndomen fäktandes med pinnar. De grova grenarna var mina favoriter, som med sin tyngd kunde svepa med sig en hel drös med småglin till tandagnisslans och blåmärkets land. När jag efter ett par speltimmar väl låst upp det allra grövsta tvåhandssvärdet, Die zweihänder, i är jag tillbaka i skogsdungen i Stockholmsförorten Hökarängen med samma flin på läpparna. Jag uppnår däremot inte samma känsla av oövervinnerlighet som då. Mina motståndare inser snart att den enorma styrkan kommer med lika mycket långsamhet, och innan jag hunnit slutföra den brutala svingen har snabbare blad perforerat min lekamen. Vid första anblicken är stridssystemet i bra mycket lättviktigare än det i, med endast tre sorters slag och en knapp för parering. Men när svenska Fatsharks medeltidsaction mest resulterar i förvirrat viftande upplever jag att striderna här är mer fokuserade och att jag framförallt har mer kontroll. Både över vilka attacker jag själv utför och på vad som svingas emot mig. Animatörerna har gjort ett fenomenalt jobb och förmedlar tyngden, eller rappheten, i striderna på ett väldigt övertygande sätt. Det blir intimt att gå i klinch med någon, att utbyta slag och pareringar tills någons uthållighet är slut och lämnar garden öppen för nådastöten. Att kroppsdelar separeras från kroppar må se makabert ut, men i stridens hetta blir det ett definitivt och faktiskt riktigt belönande kvitto på att just du står som segrare. Det vill säga: så länge ingen ryggradslös bondson väntat på just detta tillfälle för att avsluta ditt ridderliga liv. Eftersom det ändå rör sig om en multiplayertitel år 2012 finns det flera olika klasstyper att välja mellan, något annat vore ju skamligt. Om du som jag gillar rejäla doningar i nävarna är Vanguard ditt förstahandsval, med möjlighet för såväl tvåhandssvärd samt olika stöt- och huggvapen såsom hillebard. Är du mer defensivt lagd står valet mellan manat-arms eller knight. Den förstnämnda förlitar sig gärna på en sköld och ett enhandssvärd, eller varför inte en stridsklubba, medan riddaren i full rustning tål ordentligt med stryk och gör mest skada. Är du helt asocial finns det också en bågskytt, med tillvalet armborst, men så feg är du väl inte? Med banor som innehåller samma tänk och spelglädje som klassiska, och den visuella standard vi numera är vana att se från Epics grafikmotor, är en solkatt i ett annars rätt grådaskigt multiplayerutbud. Det var länge sedan en halshuggning kändes så här behaglig.

 

I korthet

Vad är det?

Multiplayeraction

med svärdsfighter

Influenser

Medeltiden

Spelas på

2,4 GHz, 1 GB RAM,

512 MB grafikkort

Kolla även in

Mount & Blade, PCG 143, 80 %

 

Liten info

Cirkapris

210:-

Releasedatum

Ute nu

Utvecklare

Torn banner games

Utgivare

Torn banner games

Multiplayer

Ja, 32 spelare

Webb

chivalrythegame.com

Pegi

18 år

 

Sova kan du göra när du är död.

Tur att slipsar inte

uppfunnits än.

Reidar blev så rädd att

han tappade armen.

Chivalry: Medieval Warfare Reviewed by on .
3.7

Utslag

74
74
Medeltidsaction som känns i hela kroppen.

About The Author

Pappa, sambo, gamer, lantis, chefredaktör, skäggig. Några favoritspel: Outcast, Deus Ex, Max Payne, Total War-serien. Har du en vass penna eller idé, kontakta mig!

Related posts